Rensa Mossflox flyttar

Rensa Mossflox har packat ihop och flyttat till annan ort. Nu hittar du bloggen här:

rensamossflox.wordpress.com

Träningsspurt

Träningslunch.

Det är veckan innan midsommar, innan MIDSOMMAR!!! Tiden springer, men det gör inte jag, än. Bra känsla på Midnattsloppet är målet och det svider lite, att inte kunna gå för fullt, men det kommer väl. Vinnarskallen får tagga ner lite. Däremot rullar styrketräningen på enligt planen. Denna vecka har det varit lite grand finale på Rosa Skrot och KickAssMamas passen. Sommarschemat drar igång nästa vecka så jag passade på att trycka in tre pass denna vecka som lite avslutning. I måndags körde vi ett Crossfit-pass med Pischa med mer puls än vanligt. Lite avslutningsbonus helt enkelt. Tack! Å jäklar vad det passet satt, framförallt i triceps. Som plåster på träningsvärken toppade Lovisa med ett överkroppspass igår. Tungt men kul och tillfälle att känna sig stark. Idag var det sämre ställt med den varan, att känna sig stark. Lite väl sliten tog jag mig igenom Lenas pass med fokus på baksida dvs skuldror, rygg, bak, baksida lår och lite vader. Otroligt nyttigt och det kändes att här var jag inte alls lika stark. Fick kämpa på ordentligt för att hitta rätt muskler och stabilitet och samtidigt få till bäckenbottenlyftet och hålla in en mage som gärna vill puta när jag blir trött. Koordinationen mellan hjärna och muskler fick jobba mer än vanligt. Det var bra för mig.

Efteråt blev det lätt men god lunch, turkisk yoghurt med kiwi, hasselnötter och honung, en halv avokado, nypressad rödbetsjuice och den obligatoriska kaffen, min stora last här i livet. Imorgon ska det firas midsommar i gurkstan men först blir det lite soffhäng med senaste numret av Passion for Business å kanske en liten gubblur. 

Fotbolls VM 2014

Hej Olympiastadion, Berlin, VM2006.

Det är söndagmorgon och 2/3 av familjen somnade om efter 1h leka flygplan, själv dricker jag kaffe och filosoferar. Jag är nostalgis över något så "oviktigt" som fotbolls VM. VM 1994 i USA och VM 2006 i Tyskland (herrarna), dessutom VM 1995 och 2003, det första i Sverige, det andra i USA men för damer. 1995, 2003 och 2006 var jag på plats, geografiskt i alla fall. 1994 var jag på husbilssemester/motocrosstävlingar i Skåne med familjen. Som de flesta andra som minns -94 minns också värmen. Själv satt jag för det mesta under markisen på husbilen, stirrandes in i en 14" TV där matchkommentatorerna ackompanjerades av ett inte alltför lågt brummande från ett dieselaggregat. Skåne kanske ni tänker "det är ju vackert", men tänk istället grusgrop/sandtag. Oavsett omgivning så var upplevelsen och känslan total. Jag kan fortfarande frammana det där suget i magen när Ravelli räddar straffen eller bilderna från Rålis när laget kommer hem. Det var och är fortfarande stort. 

2003 gick VM för damer i USA. Jag var i USA på jobb men lyckades aldrig se en match. Dock var det en stor och viktig känsla när Sverige reste hem med silver, för där någonstans vände det. 1995 arbetade jag ideelt med VM - ingen jäkel visste ens att det gick i Sverige. Men nu, folk började prata dam-fotboll i termer av fotboll. Sakta men säkert och inte en minut för tidigt. Det var en skön känsla då både jag och många tjejer med mig kämpat för vår rätt att spela fotboll och bli respekterade för det. Viktigt med andra ord.

2006 var det dags igen för herrarna och då var jag på plats. Rad 1 på Olympiastadion i Berlin för att se Sverige-Paraguay. Jag hade pröjsat 150 pix för biljetten, de bredvid mig hade pröjsat 4500. Vinst i sista minuten, vilken känsla, stadion kokade med alla svenskar på läktarna. Hela Berlin kokade under den vecka jag var där. Zlatan-låten hördes i var och varannat gathörn och Wittenberger Platz var intagen av gulklädda fans, sjungandes Lasse Berghagens "En kväll i Juni".

Jag slutar här för känslan går inte att beskriva. Ingen av dessa känslor utan man måste uppleva det. Det är ändå detta jag funderar på denna söndagsmorgon. Hur ska jag kunna beskriva den här känslan för Lilla I, hur ska jag få henne att förstå denna oväsentlighet men som ändå är så viktig. Hon får väl skapa egna upplevelse och minnen, frågan är huruvida dessa någonsin kommer att inkludera ett fotbolls-VM. De blir i alla fall inte 2014 års upplaga.

Rad 1 Sverige-Paraguay.

Gott om svenska fans.

Reseabstinens

Japan? Nej, Södermalm.

Igår slog den till med full kraft - reseabstinensen. Sista jobbresan innan nedkomst gick till Tyskland. En ganska relaxed tillställning utan några framföranden eller tunga prestationskrav, mer diskussioner, planering och lite pappersexercis, det är jag dock inte bortskämd med. Vanligtvis är jag inbokad för föredrag, presentationer, analyser, studier eller annat prestationsfokuserat. Nu efter 6 mån flygfritt känner jag mig redo igen. Taipei saknar jag, liksom Tokyo (surprise), England likaså, men kanske är det mest ölen som drar där - underbara ale. USA var också alldeles för länge sen och jag har fortfarande inte varit i Californien och jag vill så gärna besöka Stanford. En liten dröm har ju varit att få åka som gästforskare dit men min hopplösa förkärlek till business och inte bara akademi och vetenskap liksom reducerar min chans, ja förrutom att jag kanske också behöver boosta min IQ. Den lilla detaljen... Men det kanske ändå är dags att börja planera för hur och när jag ska ta mig dit. Drömma går ju.

Nytt gym - Rosa Skrot

Nya gymmet vid Maria.

Ända sedan en kollega rekommenderade gymmet Rosa Skrot för ett tag sen har jag gått och sneglat in genom fönstret där varje gång jag passerat. Eftersom jag redan har ett årskort på annat gym som inte går ut på ett tag har jag varit lite snål. Men sen tänkte jag att va sjutton jag behöver lite nytändning och priset per vecka understiger vad jag i vanliga fall bränner iväg på finkaffe. Klart jag ska lägga dessa pengar på att boosta min hälsa och psyke istället för att koffeinknarka.

Så vips nu har jag varit medlem i drygt en månad och jäklar vad jag gillart. Först och främst, som tjänstforskare måste jag säga att de verkligen limmat det här med service, på alla plan. Jag känner mig VIPad varje gång jag kliver innanför dörren vilket gör att värdet de skapar för mig som kund överstiger, i alla fall mentalt, det jag betalar i monetära medel. De har hittat en nisch som jag har saknat och som jag tror kan vara riktigt lönsam i längden. Nu hoppas jag verkligen att så många som möjligt hittar dit och att rullarna visar positiva siffror så vi får behålla stället, marknaden är ju rätt tuff.

Så hur går träningen då? Det går hyfsat även om jag ibland vill gråta en skvätt över att inte få ta i riktigt jäkla ordentligt. Jag saknar mina tunga skivstångspass och de gräsligt jobbiga crunches på pilatesboll, hur sjukt det än låter. Men, jag försöker köra 2-3 pass i veckan varav 2 är Kick-Ass Mamas pass vilka verkligen kickar mitt ass, har idag fredag fortfarande känningar efter måndagens benpass. Härligt, härligt! Hemma kör jag fortfarande MammaMage samt en del benövningar och nästa vecka åker kettle bellsen ut från skåpet igen, här ska det bli superkontrollerade sumolyft, min favorit. Löpningen får vänta, känner mig fortfarande lite tung när jag testjoggar eller hoppar. Tror att Midnattsloppet får bli startskottet och motivatorn vad gäller det, vill verkligen inte göra misstaget att börja för tidigt och få problem nu när styrketräningen sitter hyfsat.

Fooooore!

Golf har jag ju också spelat. Precis som jag skrev i höstas stod jag där på tee igen i maj och skickade iväg bollen, osedvanligt långt med tanke på svag bål. Tekniken sitter och det tackar jag för. Och så en liten nagel i ögat på folk som tyckte att "golf kan du glömma". 

Nu sitter jag på tåget hem från Göteborg efter fyra dagar hos brorsan. Lill-Snärtan sover sött i sätet bredvid och jag får tid att blogga lite. Livet är allt bra gött ibland!

Golfpremiär

18:e på Långe-Jan.

När det fina vädret dök upp under påsken infann sig också golfabstinensen och paniken över att bara hänga längs Hornsgatan och i Tantolunden. Så i all hast panikbokades en helg på Ekerum på Öland under devisen "vi vet vad vi får". 1 maj helgen blev därmed golfpremiär för mig postpreggo samt Ölandspremiär för lilla I. Inte helt tokigt att äta god mat, träna svingen och promenera utmed Kalmarsund.

Hej driver!

Hej 19:e hålet med lokala Ängöl.

Kalmarsund.

Bara fint.

Hej våren!

Fikapremiär.

På grund av rådande omständigheter har odling, balkongpiff och grillpremiär blivit något försenat men nu jäklar. Chilin och tomaterna har grott i sin lilla kuvös Gröna Lampan från Hasselfors, lökarna har hamnat i sina krukor och grillen har sett sina första burgare. Nu kör vi!

Piffat!

Påskliljor, tulpaner och murgröna.

Tulpanen har hittat solen.

Chiliburgare.

Blomkuvös till
chilin och tomaterna.

Äntligen lite svett

Muskel-lösa ben...

Tillbaka i gymmet efter 2,5 månads uppehåll. Andra passet kändes mer kontrollerat än första som mest kändes ovant och lite stressat. Har längtat efter träningsvärk ett tag nu och det lär jag få trots superlätt och basic pass - framsida lår, vader, biceps, triceps och lite bål. Stretchen var också välbehövlig, min högersida har blivit helt sne av bärande och amning. 

Så nu snart 7 veckor efter förlossningen kör jag MammaMage övningar från Appen med samma namn och en långpromenad varje dag samt ett gympass i veckan. Tar nog ett tag innan jag kommer igång med löpningen igen men jag funderar starkt på att köpa en springvagn för att skapa lite extra motivation. Vi får se hur det blir med det. Nu blir det häng i påsksolen med donnan och mannen, känns som bra belöning efter passet.

KÄK

I väntans tider.

Jag hann inte prova KÄKs hamburgare i Hornstull innan nedkomst så nu när jag ändå går runt och dräller på Södermalm hela dagarna passade jag på. Det blev en #3 Bacon & Lök. Den första burgaren på riktigt länge som inte varit helt genomstekt när jag ätit den. Grymt med en redig portion rött kött, som jag längtat. Så hur stod sig burgaren då? Rent spontant hamnade den någon stans mellan Flippin' Burgers och The Flying Elks tryffelburgare, där jag tycker Flippin' står sig bäst, i alla fall helhetskänslan. Alla tre är riktigt bra, men jag hade nog för höga förväntningar på Älgens burgare och lite för sugen på medium rare när jag åt KÄKs. Summa summarum, ingen av dessa är i närheten av Spotted Pigs burgare. Jag letar vidare.

Lilla I är här

Lilla I.

Den 4 mars klockan 18.03 kom en liten tjej, I, till världen, 49cm lång och 3080g lätt. 11 timmar och 23 minuter efter att vattnet gått tittade hon ut, något gul i tonen och med navelsträngen ett varv runt halsen. Sedan denna dag för 3 veckor tillbaks har en högre nivå av förvirring etablerat sig. Vem är det här? Ska hon stanna hos oss? Hur ska vi någonsin kunna ge henne allt det hon förtjänar? Tänk om det händer denna lilla underbara varelse något? Varför sover hon inte? Varför sover hon så mycket? Helt enkelt ett kaos blandat med ett stort lugn, helt obeskrivligt. Dagarna har bara flugit iväg, man gör ingenting och samtidigt allt, vi tar hand om ett litet liv. Ibland när hon sover och jag fokuserat på annat ett tag hajar jag till när jag ser henne ligga där i sitt lilla babynest i soffan. Shit! Ett barn! Hur hände det här?

Vem är du?

Omställningen från höggravid och med fokus inåt, på något som existerar inne i magen men som är svårgreppbart, till något högst konkret utanför magen, är omvälvande. Jag saknar magen samtidigt som det är skönt att kunna röra sig någorlunda fritt igen. För det är verkligen någorlunda, det kanske inte syns på första anblicken, men herregud vilken förvandling av kroppen. På de där 9 månaderna och speciellt de där sista 11 timmarna ändrades mycket, min kropp är verkligen inte vad den brukade vara. Det hela gick komplikationsfritt för hennes del, dock åkte jag själv på mitt skräckscenariot nummer ett. Ni som sett Solsidan vet vad de två städerna Ystad och Haparanda betyder. Jajamensan! Nu visade det sig att skräckscenariot inte var så skräckinjagande som jag trott även om det kändes jäkligt surt, men fråga mig gärna igen om 6 mån så kanske svaret blir annorlunda. Just nu ligger fokus mest på lilltjejen och inte så mycket på en själv.

Ja jäklar vilka krafter det är som sätter in under förlossningen. Eller som Babben Larsson beskrivet det (tänk gotländsk dialekt): "-Det är som att skita ut en soffgrupp!". Helt galet att man klarar av det. Respekt till alla kvinnor som fött barn och som kommer att föda barn i framtiden, speciellt till alla de som föder och inte har tillgång till Sveriges förstaklassiga förlossningsvård. Utan alla kompetenta och engagerade barnmorskor på BB samt professionella sjuksköterskor och läkare på kirurgen hade jag förmodligen lämnat BB med en helt annan upplevelse av förlossningen och eftervården. Det var knappast någon hit att rullas iväg på operation direkt efter att lilla I kommit ut och lämna hennes pappa och henne själva. Men så blev det och så blir det för många har jag förstått nu i efterhand, även om ingen direkt pratar om det. Det känns till och med konstigt och lite genant att skriva om det här. Det går faktiskt väldigt sällan enligt plan. När samtalsämnet väl kommer på tal ser människor antingen sjukt besvärade ut eller så bubblar liknande historier upp - att det inte alltid är en dans på rosor, små rosa fjärilar eller sprudlande champagne. Och amning ska vi inte ens prata om. Herregud vad ångestframkallande när det inte fungerar, vilka skuldkänslor - jag svälter mitt barn. Kan ingen bara avdramatisera detta en gång för alla, sluta sprida missinformation och framförallt sluta moralisera över det, sluta skapa den där dåliga känslan. Den behövs verkligen inte, ingen behöver den.

Avtorkad och landad på magen.

Förlossningar brukar liknas vid ett maratonlopp, så kanske det är men jag har aldrig sprungit maran, allt över 10k blir jag uttråkad av. Någon halvmara var det i alla fall inte, för det har jag sprungit, förvisso tränade jag för det i 9 månader, drog i mig hutlösa mängder vatten under tiden och hade träningsvärk i flera dagar efteråt men annars fanns det inte många likheter. Det finns inget som riktigt rättvist beskriver upplevelsen, den går inte att sätta ord på och den är framförallt alltigenom individuell. För mig var det ett styrkeprov, mentalt och fysiskt, men framförallt var det en konfrontation med de otroliga krafter som sätts i spel, som bara finns där i kroppen och allt du kan göra är att andas och hänga med. I slutändan, när det där lilla knyttet landar på magen är smärtan som bortblåst och det enda du ser är det där miraklet och förundras och imponeras över hur något så perfekt kan bli till. Så var det för mig, så kändes det och jag är tacksam att ha fått varit med om det.

Träningsabstinens

Strax efter ramlar jag
ihop i en liten, liten hög.

Tre veckor sedan senaste träningspasset och jag har en grym abstinens. Happy Hips passet är numera omöjligt att genomföra, det slutar med att jag ligger platt på yogamattan och skrattar för att jag inte når mina tår. Sumomarklyft med magen som enda vikt genererar sammandragningar och ont i ljumskarna. Bålrotationen är inte att tänka på.

Så vad jag gör jag då? Jo, jag andas, vilket i och för sig är bra, men herregud vad jag saknar gymmet och att få fokusera inåt för en timme samtidigt som pulsen stiger. Funderar på att gå dit bara för att hänga, men det kanske verkar lite suspekt. OS har varit någon form av tröst, men nu när alla gått i mål även där känns hemmatillvaron lite väl mycket slacker (men det ändras väl alldeles, alldeles snart). Dock, som lite plåster på såren blir det bandysemifinal på Zinkensdamm på lördag. Grönvitt mot grönvitt brukar alltid borga för en bra fajt.

VSK it is!

Saltad nota - kan du hantera sanningen?

Julklappsboken.

Jag visste att det skulle bli såhär. Har ända sedan den kom ut i höstas gått och suktat efter denna bok, "Saltad nota" av Mats-Eric Nilsson. Enda anledningen till varför jag vägrat köpa och läsa den är att jag inte klarar av att hantera innehållet, "I can't handle the truth!" helt enkelt. Ja nu fick jag ju den i julklapp och har liksom inte haft något val än att läsa den. Om ens hälften av det som står är något sånär allmängiltigt för utematen vi trycker i oss så vill jag inte vara med och leka längre. Jag vill inte bidra till skiten genom att pynta in pengar i industrin. Å andra sidan anser vissa att E-nummerfokuset är överdrivet. Ni avgör själva. Själv kör jag dock med tumregeln att om E-nummerlistan är längre än de faktiska råvarorna för en produkt så är det dags att ana oråd.  

Men med tanke på hur mycket pengar jag faktiskt spenderar på restaurangbesök per år så är det definitivt välinvesterad läsning. Återigen blir det en påminnelse om att satsa på kvalitet varje gång jag väljer att inte laga maten själv hemma. Men det är inte helt lätt. Hur vet jag att favoritrestaurangen arbetar med "riktiga" råvaror och inte tar genvägar? Ska jag fråga? Känns konstigt. Att äta jobblunch på "food court" blir en helt igenom ångestfylld upplevelse då det mesta som erbjuds är rent utsagt skit. Mina kollegor hatar mig numera eftersom jag alltid ser miserabel ut när vi ska äta lunch ute tillsammans. Matlåda känns som enda alternativet men det är ju inte alltid jag lyckas få med mig sådan eller att situationen tillåter det. 

Så vad gör man när kunden vill äta lunch på Jensens Bøfhus? Jo, man beställer minsta möjliga prefab köttbiten, fyller på med den frysta salladsbuffén och försöker sedan att inte kräkas i munnen så att det syns. 

Nyårsmenyn

Citronsufflé.

Bättre sent än aldrig men här kommer nyårsmenyn, dock något reducerad i omfattning detta år (från standard 7 rätter ner till 4) då bror och svägerska firade på annat håll.

Skumpa och tilltugg

Smördegsnurror med parmesan, basilika och cayennepeppar

André Clouet Grande Réserve, nr 7686, champagne

Jus de Pommes Artisanal Pétillant, nr 1990, äppelmust, alkoholfri

Förrätt

Västerbottenvåffla med löjrom och hummer

Varmrätt

Torskrygg med pressad potatis och vitvinssås

Efterrätt

Citronsufflé med mangosorbet

Dryck.

Efter en helslapp dag med långfrukost och en sväng på stan började vi firandet av nyårsafton med en ganska slätstruken champagne till mannen men en helt outstanding fransk äppelmust Jus de Pommes Artisanal Pétillant till mig. Den har blivit min nya favorit nu när det inte längre går att få tag i Mikkellers alkoholfria (0,3%) vinter/julöl Drink'in The Snow på Systembolaget, som för övrigt är en helt galet bra öl.

Smördegsnurror till skumpan.

För att ha något att tugga på medan vi trixade med resterande rätter gjorde vi smördegssnurror, väldigt enkelt och perfekt till bubbel.

Smördegssnurror

Smördegsplattor

1 uppvispat ägg

2 dl riven parmesan

1 kruka basilika

Cayennepeppar alternativt paprikapulver

Riv parmesanen, hacka basilikan och blanda med cayennepeppar. Skall ni dricka en riktigt najs champagne så håll igen på pepparen alternativt ta paprikapulver istället för att inte paja smaklökarna. Tina smördegsplattorna så pass att de kan kavlas ut med lite motstånd med hjälp av mjöl. Halvtinade fungerar bättre än heltinade som mest kladdar. Knapp dubbel storlek. Pensla uppvispat ägg på ena sidan av smördegsplattan och tryck ut parmesan- och basilikablandningen. Sådär lagom mycket så att det går att rulla ihop plattan utan problem. Rulla ihop plattan från kortsidan och lägg rullen i kylen fram till att den skall in i ugnen. Skär rullen i typ 1 cm tjocka skivor, lägg på plåt, platta till lite med handflatan, pensla med ägg och skicka in i ugnen på 200-220 grader i 12-14 min (beroende på hur pass vettig ugn du har). 

Västerbottenvåffla
med löjrom och hummer.

Våffla

(hemmagjord våffelsmet, INTE mix, jag gör min lite på känn)

125-150g smör (INTE margarin)

3 dl mjölk (mixa med grädde om man vill maxa kalorierna) 

4 dl mjöl (typ, känn efter vilken konsistens du vill ha)

2 ägg

1 tsk bakpulver

salt

 2 dl riven västerbottenost (eller efter smak)

Tillbehör till våfflan.

Tillbehör

Kalixlöjrom

Hummerklor

Creme Fraiche

Rödlök, finhackad

Dill

Torskrygg med pressad potatis
och vitvinssås.

Detta är hur enkelt som helst, tricket är att hitta en riktigt bra torskrygg som också är schyst fiskad och en fin potät. Denna gång fick det bli torsk från Barents hav (rekad av Naturskyddsföreningen) samt pressad ekologisk mandelpotatis. Torsken ångades i ytterst lite vatten och lite salt i traktörpanna. Vitvinssåsen gjordes med inspiration från en champagnesås vi tidigare gjort, dock byttes det mousserande ut mot en Alsace, fiskbuljongen byttes mot spad från torsken samt hummern som användes till förrätten, maizenan byttes mot vanlig redning och vitpepparn mot svartpeppar.

Citronsufflé med mangosorbet.

Citronsufflén var ingen höjdare måste jag säga, alldeles för söt för min smak, du hittar receptet här, om det ens är värt att bry sig. Mangosorben blev däremot hur grym som helst och toppad med färska hallon och mynta blev denna kvällens favorit. Tricket med sorben är att ha riktigt bra mango och det får man inte tag på mitt i vintern, jag har i alla fall inte lyckats. Istället hamstrar jag mango i augusti när det är säsong och stoppar i frysen, mycket bättre än de färska man hittar i fruktdisken nu. Just honungsmangon är fantastisk och får man tillfälle att köpa den per låda via en importör eller grossist så har man dragit en vinstlott. Frys hela eller skär den i bitar. 

Mangosorbet

1,5 dl vatten

1 1/3 dl socker

2 honungsmango

citron 

färska hallon

mynta

Koka upp sockerlagen och låt svalna, dvs skicka ut den på balkongen eller altanen. Skala och mixa mangon till puré och blanda med den nu kalla sockerlagen och smaka av med citron. Frys sorben i en låg matlåda eller liknande så går den snabbare att frysa, den blir jämnare fryst samt att det är lättare att tillverka "sorbetägg" genom att skrapa upp sorbet med en sked. Servera med hallon och lite mynta. Jag lovar, det är tokgott.

Blandade bakryck från 2013

Levain.

Då och då tittar jag längst in i kylskåpet och hittar två utmärglade surdegar. De har varken fått mat eller vatten på flera veckor. Och jag tycker synd om dom. Jag får verkligen dåligt samvete och då händer det. Jag får ett bakryck och här är lite av vad dessa ryck resulterar i.

1. Stureby levain (Martin Johansson) - Detta recept är med vildjäst, jag utgick istället från receptet på sidan 75 i boken "Surdegsbröd" (Johansson, 2009).

Snygga hål.

2. Honungsbröd på rågsikt (Martin Johansson) - Mitt favoritbröd där jag även här utgår från Johansson (2009). I boken finns receptet på sidan 59, hittade inget recept på detta bröd i hans blogg.

Råg-suris.

Från jäskorg till plåt.

Färdigt honungsbröd.

3. Sommarbaguetter (Martin Johansson) - Mannens favoritbröd på vanlig jäst. Här modifierar jag vanligen lite mot ursprungsrecepten från bloggen samt boken "Enklare bröd" (Johansson, 2010, s.19). Lite mera jäst och lite mera salt, delar degen i två delar för större baguetter och in i ugnen på en baguetteplåt med hål i.

Nattjäst baguettedeg.

Färdiga frukostbaguetter.

4. Äppelpaj - Varje år får vi en gigantisk kartong med höstäpplen av mannens mormor och morfar. Som ursprungslantis blir jag alltid överlycklig och använder äpplena till allt möjligt. Jag hatar att betala dyrt för ICA/Coop-äpplen som inte håller måttet när man är van att kunna plocka direkt från trädet. Här blev det en riktigt najs paj, smakmässigt i alla fall.

Pajskal.

Höstäpplen stekta i smör och kanel.

Klart!

Inte så snygg som jag hoppats men ätbar.

Kraschad äppelpaj.

5. Banoffee Pie (April Bloomfield) - Denna blev ju inte alls som originalet som jag intog på April Bloomfields gastropub The Spotted Pig* men den var tillräckligt nära för att duga som efterrätt på vår treåriga bröllopsdag.

Banaaanaaas.

Extra vaniljgrädde.

Toppad med mörk choklad.

Banoffee Pie.