Fotbolls VM 2014

Hej Olympiastadion, Berlin, VM2006.

Det är söndagmorgon och 2/3 av familjen somnade om efter 1h leka flygplan, själv dricker jag kaffe och filosoferar. Jag är nostalgis över något så "oviktigt" som fotbolls VM. VM 1994 i USA och VM 2006 i Tyskland (herrarna), dessutom VM 1995 och 2003, det första i Sverige, det andra i USA men för damer. 1995, 2003 och 2006 var jag på plats, geografiskt i alla fall. 1994 var jag på husbilssemester/motocrosstävlingar i Skåne med familjen. Som de flesta andra som minns -94 minns också värmen. Själv satt jag för det mesta under markisen på husbilen, stirrandes in i en 14" TV där matchkommentatorerna ackompanjerades av ett inte alltför lågt brummande från ett dieselaggregat. Skåne kanske ni tänker "det är ju vackert", men tänk istället grusgrop/sandtag. Oavsett omgivning så var upplevelsen och känslan total. Jag kan fortfarande frammana det där suget i magen när Ravelli räddar straffen eller bilderna från Rålis när laget kommer hem. Det var och är fortfarande stort. 

2003 gick VM för damer i USA. Jag var i USA på jobb men lyckades aldrig se en match. Dock var det en stor och viktig känsla när Sverige reste hem med silver, för där någonstans vände det. 1995 arbetade jag ideelt med VM - ingen jäkel visste ens att det gick i Sverige. Men nu, folk började prata dam-fotboll i termer av fotboll. Sakta men säkert och inte en minut för tidigt. Det var en skön känsla då både jag och många tjejer med mig kämpat för vår rätt att spela fotboll och bli respekterade för det. Viktigt med andra ord.

2006 var det dags igen för herrarna och då var jag på plats. Rad 1 på Olympiastadion i Berlin för att se Sverige-Paraguay. Jag hade pröjsat 150 pix för biljetten, de bredvid mig hade pröjsat 4500. Vinst i sista minuten, vilken känsla, stadion kokade med alla svenskar på läktarna. Hela Berlin kokade under den vecka jag var där. Zlatan-låten hördes i var och varannat gathörn och Wittenberger Platz var intagen av gulklädda fans, sjungandes Lasse Berghagens "En kväll i Juni".

Jag slutar här för känslan går inte att beskriva. Ingen av dessa känslor utan man måste uppleva det. Det är ändå detta jag funderar på denna söndagsmorgon. Hur ska jag kunna beskriva den här känslan för Lilla I, hur ska jag få henne att förstå denna oväsentlighet men som ändå är så viktig. Hon får väl skapa egna upplevelse och minnen, frågan är huruvida dessa någonsin kommer att inkludera ett fotbolls-VM. De blir i alla fall inte 2014 års upplaga.

Rad 1 Sverige-Paraguay.

Gott om svenska fans.