Nytt gym - Rosa Skrot

Nya gymmet vid Maria.

Ända sedan en kollega rekommenderade gymmet Rosa Skrot för ett tag sen har jag gått och sneglat in genom fönstret där varje gång jag passerat. Eftersom jag redan har ett årskort på annat gym som inte går ut på ett tag har jag varit lite snål. Men sen tänkte jag att va sjutton jag behöver lite nytändning och priset per vecka understiger vad jag i vanliga fall bränner iväg på finkaffe. Klart jag ska lägga dessa pengar på att boosta min hälsa och psyke istället för att koffeinknarka.

Så vips nu har jag varit medlem i drygt en månad och jäklar vad jag gillart. Först och främst, som tjänstforskare måste jag säga att de verkligen limmat det här med service, på alla plan. Jag känner mig VIPad varje gång jag kliver innanför dörren vilket gör att värdet de skapar för mig som kund överstiger, i alla fall mentalt, det jag betalar i monetära medel. De har hittat en nisch som jag har saknat och som jag tror kan vara riktigt lönsam i längden. Nu hoppas jag verkligen att så många som möjligt hittar dit och att rullarna visar positiva siffror så vi får behålla stället, marknaden är ju rätt tuff.

Så hur går träningen då? Det går hyfsat även om jag ibland vill gråta en skvätt över att inte få ta i riktigt jäkla ordentligt. Jag saknar mina tunga skivstångspass och de gräsligt jobbiga crunches på pilatesboll, hur sjukt det än låter. Men, jag försöker köra 2-3 pass i veckan varav 2 är Kick-Ass Mamas pass vilka verkligen kickar mitt ass, har idag fredag fortfarande känningar efter måndagens benpass. Härligt, härligt! Hemma kör jag fortfarande MammaMage samt en del benövningar och nästa vecka åker kettle bellsen ut från skåpet igen, här ska det bli superkontrollerade sumolyft, min favorit. Löpningen får vänta, känner mig fortfarande lite tung när jag testjoggar eller hoppar. Tror att Midnattsloppet får bli startskottet och motivatorn vad gäller det, vill verkligen inte göra misstaget att börja för tidigt och få problem nu när styrketräningen sitter hyfsat.

Fooooore!

Golf har jag ju också spelat. Precis som jag skrev i höstas stod jag där på tee igen i maj och skickade iväg bollen, osedvanligt långt med tanke på svag bål. Tekniken sitter och det tackar jag för. Och så en liten nagel i ögat på folk som tyckte att "golf kan du glömma". 

Nu sitter jag på tåget hem från Göteborg efter fyra dagar hos brorsan. Lill-Snärtan sover sött i sätet bredvid och jag får tid att blogga lite. Livet är allt bra gött ibland!