Hallux Valgus - Del 3 (3 veckor)

Snart Nytt År. Snart Ny Fot. Äntligen är min fot totalt avdramatiserad. Jag har trott att det bott ett litet monster där under. Äntligen fick jag se vad som gömde sig under bandaget. Vad som värkt. Vad som kliat. Vad som stramat. Jag blev helt rörd när jag såg den. Den var så fin. Inte alls blå eller svullen. Den var rak. Fin. Kanske aningen gulgrön. Men framförallt väldigt, väldigt fin. Så fin har den aldrig varit. Så rak har den inte varit sen jag föddes. Och stygnen var minimala.

Lite grön men väldigt
rak och fin.

Bort med stygn. Med tanke på hur ont det gjorde första dygnet och hur många gånger jag trott att stygnen har rykt när jag slagit i foten eller ryckt till när jag sovit trodde jag foten skulle se för jävlig ut. Jag har varit smått rädd för den. Äcklats lite av tanken på hur den såg ut där under bandaget. Jag är vanligtvis inte så känslig, men...jag har verkligen inte haft en aning om vad läkaren egentligen gjort med den. Jag såg ju aldrig ingreppet och sjuksköterskorna skulle kunnat lura i mig vad som helst.

Utan att vilja erkänna det för T (mannen) var jag väldigt nervös i morse. Inte riktigt mottaglig för skämt. Väl uppe på ortopeden tog det tid. De hade körigt. Efter 45 min fick jag äntligen komma in. Sen gick det snabbt. Upp med mig på britsen. Av med raggsockan. Av med strumpan. Av med bandaget. Hålla andan. Grina illa. Nu måste jag titta på det lilla monstret. Fullt med levrat blod på bandaget. Iuhh! T (som vanligen svimmar av en spruta) och sjuksköterskan utbrister: -MEN va fin den är! Jag: -Va?! Fin? Jag som trodde det skulle vara motorsågsmasakern där under.

Små, små kaststygn.

Fin fot. Med ett grin tittar jag nu på foten, som är alldeles rak och alldeles fin. Alldeles underbar. Jag som intalat mig själv att inte hoppas för mycket. För varför skulle MIN fot bli rak. Nu, fram med skallpell, bort med stygnen. Det sticker till några gånger. Jag får handsvett. T bränner av ett gäng bilder med kameran när jag ser ut att kvida som mest. Tack! Det kittlas när sjuksköterskan sakta drar ut den långa tråden. Season! Done!

Nytt paket med satintejp.
Lyx! 

Efter ytterligare några bilder på monstret lindas foten in i ett paket igen. Denna gång ett väldigt mycket mindre paket. Jag måste gå med bandage i ytterligare tre veckor. Får inte vinkla framfoten. Får alltså behålla den där anskrämliga och obekväma invalidskon ett tag till. Måste alltså ha den på jobbet. Kostym och invalidsko på kundmöten. Fasa! Efter närmare eftertanke jobbar jag nog hemifrån kommande veckor. Nu så, är det dags att förbereda sig för ett nyår. Måste rulla tryffeln och vända på gravlaxen. Gott Nytt År!