Snösäkert

Favoritstugan.

Årets skidresa över julen blev en kombinera Sälen/Trysil upplevelse. Främst för att vi var så sena i starten med att boka stuga. När vi väl bestämt oss hade någon annan hunnit före och bokat "våran" stuga från julafton och framåt. Katastrof! Det fick bli tre nätter i "Trågis" (Trågvägen i Lindvallen) och tre nätter på hotell i Trysil. Sverige vann med hästlängder både vad gäller boende och skidåkning. 40 cm nysnö och -12 grader gav helt perfekt offpist-åkning på brädan. Det bästa var att det var väldigt lite folk. Helt i min smak. Norge däremot bjöd på dimma, 10 meters sikt och rätt trist hotell. Den positiva överraskningen var dock maten på Radisson Blu. Istället för julbord blev det en trerätters, vilket var helt rätt val. Klassen på maten var mycket hög och både jag och mannen såg nog aningen förvånade ut efter första rätten. Låt oss säga att våra förväntningar inte var särskilt höga på den norska matlagningsförmågan. Å andra sidan visade det sig att kocken var svensk...

Jag.

Älsklingen.

Älsklingen och jag.

Svensk after-ski.

Norsk after-ski.

Gravad röding.

Lamm.

Choklad.

Julen finns för att jag ska ha en ursäkt att pyssla.

Adventsljusstaken.

Jo, så är det. Här pysslas det men det blir inte mycket till firande. Jag trivs bäst så. Även om vissa undantag självklart görs för mannen (som i hemlighet dyrkar tomten). Saffransdegen gör jag med Kesella och receptet hittar du här. Pepparkaksdegen kommer direkt från ICA. Gott pyssel på er.

Granar är bra.

De fem första var kul.

En av de snyggare.

Deg.

På tok för bleka enligt han som bestämmer.

Godkänd.

東京に戻る (tillbaka i Tokyo)

Utsikt från kollegas lägenhet
@Roppongi

Då var vi här igen. Som jag sett fram emot detta. Tyvärr vaknade jag på avresedagen med ont i halsen och feber. Vad göra? Ställa in? När man har chansen att åka till Japan? Aldrig. Ladda med feber- nedsättande och sen iväg till Arlanda för en nätt liten tripp på 12 timmar i en konservburk i boskapsklass. Love it!

SAS bjuder på finmiddag.

Förutom en veckas jobb var målet att åtminstonde plocka en stjärna från Giddan eftersom året i övrigt inte bjudit på någon ännu. Planen var Hosokawa*, sobastället som enbart serverar bovetenudlar. Jag gav upp den tanken redan dag 1. Orken tröt. Ska man äta stjärna måste man kunna njuta, det var aningen svårt med luftvägsinfektion och jetlag. Det blev lokala sushibarer och en och annan hot pot under veckan. Framåt helgen orkade jag äntligen ta mig från Yokohama där jag bodde och in till Ginza och mitt favorithak Itamae. Enkelt, prisvärt och ack så underbar sushi. Bara för att få minnas tog jag en tripp förbi Mizutani*** som bara ligger ett stenkast från Itamae. Undangömd och diskret, liksom vid förra besöket. Jag såg, jag mindes, jag drog i mig lite nässpray och gick vidare.

Sista kvällen bjöd på umgänge med kollegor och ett besök hemma hos en kollega. Kunde jag få livet i Tokyo utan rådande mentalitet "kvinnor ska inte arbeta, de ska vara hemma och föda barn" hade jag tagit det här och nu. Men, som det ser ut idag skulle jag inte palla, jag skulle vara konstant tvärförbannad. Jag får nöja mig med ett besök då och då. Gärna utan förkylningar - Tokyo blir ju så mycket bättre då.

Den första. Japan 2012.

Makrill?

Tuna. 

AW. Öl beställer man...
i en vending machine.  

Hot pot på obskyrt
ställe i Yokohama.

Pilgrimsmussla @Itamae. 

Alger @Itamae. 

Sågspån. Typ. @Itamae. 

Makrill och krabba @Itamae. 

Underbara sweet shrimps @Itamae. 

Mera tonfisk @Itamae. 

Telecom Center @Odaiba. 

Sjuk, sliten, lycklig i Tokyo. 

Lunch-Udon. 
Galet bra, sjukt billigt. 

Lunch-tempura.

Templet i Asakusa.

Gigantisk guldspermie. 
Joråsåatt. 

Hama-rikyū ♥ Shiodome

Min bil, inte Mr Bolts. 

Yakitori.
Grym mat men sluta skrik för f-n. 

Friterad Renkon och grönsallad.

Sparrissoppa.

Grillad mozzarella. 

Sparris, fläsk och ägg. 

Bättre mat på flyget hem. 

Tröstshopping på CPH eftersom 
luftvägsinfektion och
flygplansluft inte går ihop.

"Det är lite mycket nu"

Det är såhär jag känner.

"-Det är lite mycket nu..." som mamma brukade säga. Förmodligen gick hon på knäna de tillfällen hon uttryckte sig så. Då, hade jag ingen aning. Nu är det jag som säger "-Det är lite mycket nu. Jävlar, det är mycket nu!". Jag är inte fullt lika sparsam med mina känsloyttringar. 

Efter 1,5 vecka med feber och hostan från helvetet sprack min oktoberplanering totalt. Febern kom självklart som på beställning efter en kvartalsleverans på jobbet och några dagars avkoppling i Barcelona (det inlägget kommer så småningom). Och på måndag bär det av till Japan för affärsresa. Fyra presentationer ligger färdiga i datorn inför resan. Mina böcker om Japan och japansk etikett och kultur är återigen genomplöjda. Men, den där artikeln som jag skulle levererat denna vecka är fortfarande oskriven. Bloggen är hopplöst eftersatt. Offertförfrågan angående julgran till bostadsrättsföreningen är inte gjord. Ryggen gör ont och ingen tid är bokad hos massören. Mannen träffar sin fru endast i sängen, sovandes. Och ändå älskar jag att gå till jobbet. 

Sjukt beteende eller medvetna val? Här kommer i alla fall några principer som jag själv med jämna mellanrum behöver reflekterar över (typ nu).

• Focus on the quality of your work (not the quantity)
• Sacrifice intentionally
• Don’t blend. Oscillate.
• Use a “quick-capture” mechanism

För sista punkten använder jag Evernote. Bästa anteckningsverktyget på länge. Hela artikeln hittar du här: "How to ensure your workaholism works for you" av John Bradberry.

Pintxos Sofi Barcelona

Oktober. Inte som hemma.  

Det var kanske inte riktigt som i filmen "Vicky Cristina Barcelona", min önskan om att vara lika vacker som Cristina aka Scarlett Johansson infriades inte (surprise!), men nog levererade Barcelona ändå. Framför allt på matfronten. Vad annars. Efter en hektisk höst som avslutades med en projektleverans kvällen innan avfärd tog det mig ca 10 min att lämna jobbet bakom mig mentalt och sätta mig på fakirflyget mot Barca för en långhelg. Som sagt, i matväg levererade staden, så också när det gällde vädret. Dock är horderna av turister på Las Ramblas inte riktigt min grej. Jag var i efterhand glad att ha bokat hotell, b_hotel, en bit därifrån vid Plaça d'Espanya. Ett hotell som förövrigt var utmärkt. Fräscht rum, pool på taket och nära till metron. Följande restauranger avhandlades, vissa bättre än andra:

Sesamo, Sant Antoni Abat, El Raval - avsmakningsmenyn var okej, inget man hoppar högt över, dock är deras utbud av gindrinkar enormt, gintonic med rosmarin är numera en favorit.

Gintonic @Sesamo.

Gratinerade gröna tomater @Sesamo.

El Quim de la Boqueria, del Mercat de La Boqueria, Rambles - oj, oj, oj, låt er inte avskräckas av trängseln och den något aggressiva approachen du behöver ha för att komma över två platser vid baren. Det är värt väntan och de arga kommentarerna när du hugger stolarna framför näsan på sura fransmän för maten är underbar och personalen mycket tillmötesgående. Jag var där för en lördag lunch. Räkna med att folk har tid att sitta lite längre. Våra bargrannar hann avverka tre flaskor cava under den tiden vi satt där. Ta det lugnt, låt dig inte stressas och var inte rädd för att backa på de bästa rätterna.
 

Friterad kronärtskocka @El Quim.

Ansjovisar @El Quim.

La Cuina d'en Garriga,  C/ Consell de Cent nº 308 - detta ställe ramlade vi över efter ett misslyckat försök att boka bord på ett annat ställe en lördagkväll. Många restauranger tar inte bokningar på helgen. På dagen en liten matbutik, på kvällen, en underbar liten restaurang. Gästerna var mestadels lokalbefolkning, vi var definitivt de enda turisterna. Vilket passade oss utmärkt. Då oktober är säsong för sötpotatis serverades självklart detta på klassiskt Catalanskt sätt: bakad med créme fraich, gräslök och tryffel. Herregud, man kan få cravings för mindre...

Butiken.

Bakad sötpotatis med tryffel @La Cuina.

Körv.

Buffelmozzarella och persika.

Mer körv.

Och så lite ost.

El Vaso de Oro, Carrer Balboa 6, Barceloneta - detta måste vara Barcelonas smalaste restaurang. Du tränger dig in bakom någon av gästerna som står och intar sin mat vid baren genom en av de många dörrarna som löper utmed husets hela fasad. Här finns inget annat kösystem än att du väljer en person, ställer dig bakom denne och väntar, och väntar, och väntar...tills denne är färdig. Byt inte person, "plötsligt händer det" händer aldrig här. Ha tålamod. Maten är enkel och rakt på. Inget överflödigt fix. Peka, skrik och vinka. Och glöm för guds skull inte att beställa deras egna öl som de brygger i sitt eget bryggeri. Gåslevern - is to die for!

Blandat gott @El Vaso.

Torkad lax.

Baren.

Cerveceria Catalana, C/ Mallorca 236 - denna restaurang körde vi på rekommendation från en spanjor. Hade vi vetat bättre hade vi valt något annat. Tror nog att halva Stureplan var där. Har aldrig sett så många svenska brats och wannabees på ett och samma ställe. Herregud vilken hype för ingenting. Maten var något sånär billig men kvalitén var definitivt inte som de andra ställena. Grejen verkar vara att beställa en flaska cava och stå och hänga utanför restaurangen på gatan med sina polare och agera cool skandinav i väntan (2 timmar) på bord. Gå inte dit.

Bläckfisk.

Don't ask.

Efter fyra nätter i Barcelona är jag numera ännu mer övertygad om cavans förträfflighet som dryck till maten. Ölen var okej men cavan var riktigt, riktigt bra. Det blir nog en importlåda cava till våren. Så, kommer jag att åka tillbaka? Barcelona är ett tacksamt alternativ som är någorlunda lättillgängligt från Sverige, men om sanningen ska fram är jag nog mer av ett Paris eller Berlin-fan. Det är något med känslan, kan inte sätta fingret på vad, men något är det som får mig att föredra snorkiga fransmän och nedrivna murar. Vi får se.

Frukost.

Istället för vatten.