Rensa Mossflox flyttar

Rensa Mossflox har packat ihop och flyttat till annan ort. Nu hittar du bloggen här:

rensamossflox.wordpress.com

Träningsspurt

Träningslunch.

Det är veckan innan midsommar, innan MIDSOMMAR!!! Tiden springer, men det gör inte jag, än. Bra känsla på Midnattsloppet är målet och det svider lite, att inte kunna gå för fullt, men det kommer väl. Vinnarskallen får tagga ner lite. Däremot rullar styrketräningen på enligt planen. Denna vecka har det varit lite grand finale på Rosa Skrot och KickAssMamas passen. Sommarschemat drar igång nästa vecka så jag passade på att trycka in tre pass denna vecka som lite avslutning. I måndags körde vi ett Crossfit-pass med Pischa med mer puls än vanligt. Lite avslutningsbonus helt enkelt. Tack! Å jäklar vad det passet satt, framförallt i triceps. Som plåster på träningsvärken toppade Lovisa med ett överkroppspass igår. Tungt men kul och tillfälle att känna sig stark. Idag var det sämre ställt med den varan, att känna sig stark. Lite väl sliten tog jag mig igenom Lenas pass med fokus på baksida dvs skuldror, rygg, bak, baksida lår och lite vader. Otroligt nyttigt och det kändes att här var jag inte alls lika stark. Fick kämpa på ordentligt för att hitta rätt muskler och stabilitet och samtidigt få till bäckenbottenlyftet och hålla in en mage som gärna vill puta när jag blir trött. Koordinationen mellan hjärna och muskler fick jobba mer än vanligt. Det var bra för mig.

Efteråt blev det lätt men god lunch, turkisk yoghurt med kiwi, hasselnötter och honung, en halv avokado, nypressad rödbetsjuice och den obligatoriska kaffen, min stora last här i livet. Imorgon ska det firas midsommar i gurkstan men först blir det lite soffhäng med senaste numret av Passion for Business å kanske en liten gubblur. 

Fotbolls VM 2014

Hej Olympiastadion, Berlin, VM2006.

Det är söndagmorgon och 2/3 av familjen somnade om efter 1h leka flygplan, själv dricker jag kaffe och filosoferar. Jag är nostalgis över något så "oviktigt" som fotbolls VM. VM 1994 i USA och VM 2006 i Tyskland (herrarna), dessutom VM 1995 och 2003, det första i Sverige, det andra i USA men för damer. 1995, 2003 och 2006 var jag på plats, geografiskt i alla fall. 1994 var jag på husbilssemester/motocrosstävlingar i Skåne med familjen. Som de flesta andra som minns -94 minns också värmen. Själv satt jag för det mesta under markisen på husbilen, stirrandes in i en 14" TV där matchkommentatorerna ackompanjerades av ett inte alltför lågt brummande från ett dieselaggregat. Skåne kanske ni tänker "det är ju vackert", men tänk istället grusgrop/sandtag. Oavsett omgivning så var upplevelsen och känslan total. Jag kan fortfarande frammana det där suget i magen när Ravelli räddar straffen eller bilderna från Rålis när laget kommer hem. Det var och är fortfarande stort. 

2003 gick VM för damer i USA. Jag var i USA på jobb men lyckades aldrig se en match. Dock var det en stor och viktig känsla när Sverige reste hem med silver, för där någonstans vände det. 1995 arbetade jag ideelt med VM - ingen jäkel visste ens att det gick i Sverige. Men nu, folk började prata dam-fotboll i termer av fotboll. Sakta men säkert och inte en minut för tidigt. Det var en skön känsla då både jag och många tjejer med mig kämpat för vår rätt att spela fotboll och bli respekterade för det. Viktigt med andra ord.

2006 var det dags igen för herrarna och då var jag på plats. Rad 1 på Olympiastadion i Berlin för att se Sverige-Paraguay. Jag hade pröjsat 150 pix för biljetten, de bredvid mig hade pröjsat 4500. Vinst i sista minuten, vilken känsla, stadion kokade med alla svenskar på läktarna. Hela Berlin kokade under den vecka jag var där. Zlatan-låten hördes i var och varannat gathörn och Wittenberger Platz var intagen av gulklädda fans, sjungandes Lasse Berghagens "En kväll i Juni".

Jag slutar här för känslan går inte att beskriva. Ingen av dessa känslor utan man måste uppleva det. Det är ändå detta jag funderar på denna söndagsmorgon. Hur ska jag kunna beskriva den här känslan för Lilla I, hur ska jag få henne att förstå denna oväsentlighet men som ändå är så viktig. Hon får väl skapa egna upplevelse och minnen, frågan är huruvida dessa någonsin kommer att inkludera ett fotbolls-VM. De blir i alla fall inte 2014 års upplaga.

Rad 1 Sverige-Paraguay.

Gott om svenska fans.

Reseabstinens

Japan? Nej, Södermalm.

Igår slog den till med full kraft - reseabstinensen. Sista jobbresan innan nedkomst gick till Tyskland. En ganska relaxed tillställning utan några framföranden eller tunga prestationskrav, mer diskussioner, planering och lite pappersexercis, det är jag dock inte bortskämd med. Vanligtvis är jag inbokad för föredrag, presentationer, analyser, studier eller annat prestationsfokuserat. Nu efter 6 mån flygfritt känner jag mig redo igen. Taipei saknar jag, liksom Tokyo (surprise), England likaså, men kanske är det mest ölen som drar där - underbara ale. USA var också alldeles för länge sen och jag har fortfarande inte varit i Californien och jag vill så gärna besöka Stanford. En liten dröm har ju varit att få åka som gästforskare dit men min hopplösa förkärlek till business och inte bara akademi och vetenskap liksom reducerar min chans, ja förrutom att jag kanske också behöver boosta min IQ. Den lilla detaljen... Men det kanske ändå är dags att börja planera för hur och när jag ska ta mig dit. Drömma går ju.

Nytt gym - Rosa Skrot

Nya gymmet vid Maria.

Ända sedan en kollega rekommenderade gymmet Rosa Skrot för ett tag sen har jag gått och sneglat in genom fönstret där varje gång jag passerat. Eftersom jag redan har ett årskort på annat gym som inte går ut på ett tag har jag varit lite snål. Men sen tänkte jag att va sjutton jag behöver lite nytändning och priset per vecka understiger vad jag i vanliga fall bränner iväg på finkaffe. Klart jag ska lägga dessa pengar på att boosta min hälsa och psyke istället för att koffeinknarka.

Så vips nu har jag varit medlem i drygt en månad och jäklar vad jag gillart. Först och främst, som tjänstforskare måste jag säga att de verkligen limmat det här med service, på alla plan. Jag känner mig VIPad varje gång jag kliver innanför dörren vilket gör att värdet de skapar för mig som kund överstiger, i alla fall mentalt, det jag betalar i monetära medel. De har hittat en nisch som jag har saknat och som jag tror kan vara riktigt lönsam i längden. Nu hoppas jag verkligen att så många som möjligt hittar dit och att rullarna visar positiva siffror så vi får behålla stället, marknaden är ju rätt tuff.

Så hur går träningen då? Det går hyfsat även om jag ibland vill gråta en skvätt över att inte få ta i riktigt jäkla ordentligt. Jag saknar mina tunga skivstångspass och de gräsligt jobbiga crunches på pilatesboll, hur sjukt det än låter. Men, jag försöker köra 2-3 pass i veckan varav 2 är Kick-Ass Mamas pass vilka verkligen kickar mitt ass, har idag fredag fortfarande känningar efter måndagens benpass. Härligt, härligt! Hemma kör jag fortfarande MammaMage samt en del benövningar och nästa vecka åker kettle bellsen ut från skåpet igen, här ska det bli superkontrollerade sumolyft, min favorit. Löpningen får vänta, känner mig fortfarande lite tung när jag testjoggar eller hoppar. Tror att Midnattsloppet får bli startskottet och motivatorn vad gäller det, vill verkligen inte göra misstaget att börja för tidigt och få problem nu när styrketräningen sitter hyfsat.

Fooooore!

Golf har jag ju också spelat. Precis som jag skrev i höstas stod jag där på tee igen i maj och skickade iväg bollen, osedvanligt långt med tanke på svag bål. Tekniken sitter och det tackar jag för. Och så en liten nagel i ögat på folk som tyckte att "golf kan du glömma". 

Nu sitter jag på tåget hem från Göteborg efter fyra dagar hos brorsan. Lill-Snärtan sover sött i sätet bredvid och jag får tid att blogga lite. Livet är allt bra gött ibland!