Saltad nota - kan du hantera sanningen?

Julklappsboken.

Jag visste att det skulle bli såhär. Har ända sedan den kom ut i höstas gått och suktat efter denna bok, "Saltad nota" av Mats-Eric Nilsson. Enda anledningen till varför jag vägrat köpa och läsa den är att jag inte klarar av att hantera innehållet, "I can't handle the truth!" helt enkelt. Ja nu fick jag ju den i julklapp och har liksom inte haft något val än att läsa den. Om ens hälften av det som står är något sånär allmängiltigt för utematen vi trycker i oss så vill jag inte vara med och leka längre. Jag vill inte bidra till skiten genom att pynta in pengar i industrin. Å andra sidan anser vissa att E-nummerfokuset är överdrivet. Ni avgör själva. Själv kör jag dock med tumregeln att om E-nummerlistan är längre än de faktiska råvarorna för en produkt så är det dags att ana oråd.  

Men med tanke på hur mycket pengar jag faktiskt spenderar på restaurangbesök per år så är det definitivt välinvesterad läsning. Återigen blir det en påminnelse om att satsa på kvalitet varje gång jag väljer att inte laga maten själv hemma. Men det är inte helt lätt. Hur vet jag att favoritrestaurangen arbetar med "riktiga" råvaror och inte tar genvägar? Ska jag fråga? Känns konstigt. Att äta jobblunch på "food court" blir en helt igenom ångestfylld upplevelse då det mesta som erbjuds är rent utsagt skit. Mina kollegor hatar mig numera eftersom jag alltid ser miserabel ut när vi ska äta lunch ute tillsammans. Matlåda känns som enda alternativet men det är ju inte alltid jag lyckas få med mig sådan eller att situationen tillåter det. 

Så vad gör man när kunden vill äta lunch på Jensens Bøfhus? Jo, man beställer minsta möjliga prefab köttbiten, fyller på med den frysta salladsbuffén och försöker sedan att inte kräkas i munnen så att det syns. 

Nyårsmenyn

Citronsufflé.

Bättre sent än aldrig men här kommer nyårsmenyn, dock något reducerad i omfattning detta år (från standard 7 rätter ner till 4) då bror och svägerska firade på annat håll.

Skumpa och tilltugg

Smördegsnurror med parmesan, basilika och cayennepeppar

André Clouet Grande Réserve, nr 7686, champagne

Jus de Pommes Artisanal Pétillant, nr 1990, äppelmust, alkoholfri

Förrätt

Västerbottenvåffla med löjrom och hummer

Varmrätt

Torskrygg med pressad potatis och vitvinssås

Efterrätt

Citronsufflé med mangosorbet

Dryck.

Efter en helslapp dag med långfrukost och en sväng på stan började vi firandet av nyårsafton med en ganska slätstruken champagne till mannen men en helt outstanding fransk äppelmust Jus de Pommes Artisanal Pétillant till mig. Den har blivit min nya favorit nu när det inte längre går att få tag i Mikkellers alkoholfria (0,3%) vinter/julöl Drink'in The Snow på Systembolaget, som för övrigt är en helt galet bra öl.

Smördegsnurror till skumpan.

För att ha något att tugga på medan vi trixade med resterande rätter gjorde vi smördegssnurror, väldigt enkelt och perfekt till bubbel.

Smördegssnurror

Smördegsplattor

1 uppvispat ägg

2 dl riven parmesan

1 kruka basilika

Cayennepeppar alternativt paprikapulver

Riv parmesanen, hacka basilikan och blanda med cayennepeppar. Skall ni dricka en riktigt najs champagne så håll igen på pepparen alternativt ta paprikapulver istället för att inte paja smaklökarna. Tina smördegsplattorna så pass att de kan kavlas ut med lite motstånd med hjälp av mjöl. Halvtinade fungerar bättre än heltinade som mest kladdar. Knapp dubbel storlek. Pensla uppvispat ägg på ena sidan av smördegsplattan och tryck ut parmesan- och basilikablandningen. Sådär lagom mycket så att det går att rulla ihop plattan utan problem. Rulla ihop plattan från kortsidan och lägg rullen i kylen fram till att den skall in i ugnen. Skär rullen i typ 1 cm tjocka skivor, lägg på plåt, platta till lite med handflatan, pensla med ägg och skicka in i ugnen på 200-220 grader i 12-14 min (beroende på hur pass vettig ugn du har). 

Västerbottenvåffla
med löjrom och hummer.

Våffla

(hemmagjord våffelsmet, INTE mix, jag gör min lite på känn)

125-150g smör (INTE margarin)

3 dl mjölk (mixa med grädde om man vill maxa kalorierna) 

4 dl mjöl (typ, känn efter vilken konsistens du vill ha)

2 ägg

1 tsk bakpulver

salt

 2 dl riven västerbottenost (eller efter smak)

Tillbehör till våfflan.

Tillbehör

Kalixlöjrom

Hummerklor

Creme Fraiche

Rödlök, finhackad

Dill

Torskrygg med pressad potatis
och vitvinssås.

Detta är hur enkelt som helst, tricket är att hitta en riktigt bra torskrygg som också är schyst fiskad och en fin potät. Denna gång fick det bli torsk från Barents hav (rekad av Naturskyddsföreningen) samt pressad ekologisk mandelpotatis. Torsken ångades i ytterst lite vatten och lite salt i traktörpanna. Vitvinssåsen gjordes med inspiration från en champagnesås vi tidigare gjort, dock byttes det mousserande ut mot en Alsace, fiskbuljongen byttes mot spad från torsken samt hummern som användes till förrätten, maizenan byttes mot vanlig redning och vitpepparn mot svartpeppar.

Citronsufflé med mangosorbet.

Citronsufflén var ingen höjdare måste jag säga, alldeles för söt för min smak, du hittar receptet här, om det ens är värt att bry sig. Mangosorben blev däremot hur grym som helst och toppad med färska hallon och mynta blev denna kvällens favorit. Tricket med sorben är att ha riktigt bra mango och det får man inte tag på mitt i vintern, jag har i alla fall inte lyckats. Istället hamstrar jag mango i augusti när det är säsong och stoppar i frysen, mycket bättre än de färska man hittar i fruktdisken nu. Just honungsmangon är fantastisk och får man tillfälle att köpa den per låda via en importör eller grossist så har man dragit en vinstlott. Frys hela eller skär den i bitar. 

Mangosorbet

1,5 dl vatten

1 1/3 dl socker

2 honungsmango

citron 

färska hallon

mynta

Koka upp sockerlagen och låt svalna, dvs skicka ut den på balkongen eller altanen. Skala och mixa mangon till puré och blanda med den nu kalla sockerlagen och smaka av med citron. Frys sorben i en låg matlåda eller liknande så går den snabbare att frysa, den blir jämnare fryst samt att det är lättare att tillverka "sorbetägg" genom att skrapa upp sorbet med en sked. Servera med hallon och lite mynta. Jag lovar, det är tokgott.

Blandade bakryck från 2013

Levain.

Då och då tittar jag längst in i kylskåpet och hittar två utmärglade surdegar. De har varken fått mat eller vatten på flera veckor. Och jag tycker synd om dom. Jag får verkligen dåligt samvete och då händer det. Jag får ett bakryck och här är lite av vad dessa ryck resulterar i.

1. Stureby levain (Martin Johansson) - Detta recept är med vildjäst, jag utgick istället från receptet på sidan 75 i boken "Surdegsbröd" (Johansson, 2009).

Snygga hål.

2. Honungsbröd på rågsikt (Martin Johansson) - Mitt favoritbröd där jag även här utgår från Johansson (2009). I boken finns receptet på sidan 59, hittade inget recept på detta bröd i hans blogg.

Råg-suris.

Från jäskorg till plåt.

Färdigt honungsbröd.

3. Sommarbaguetter (Martin Johansson) - Mannens favoritbröd på vanlig jäst. Här modifierar jag vanligen lite mot ursprungsrecepten från bloggen samt boken "Enklare bröd" (Johansson, 2010, s.19). Lite mera jäst och lite mera salt, delar degen i två delar för större baguetter och in i ugnen på en baguetteplåt med hål i.

Nattjäst baguettedeg.

Färdiga frukostbaguetter.

4. Äppelpaj - Varje år får vi en gigantisk kartong med höstäpplen av mannens mormor och morfar. Som ursprungslantis blir jag alltid överlycklig och använder äpplena till allt möjligt. Jag hatar att betala dyrt för ICA/Coop-äpplen som inte håller måttet när man är van att kunna plocka direkt från trädet. Här blev det en riktigt najs paj, smakmässigt i alla fall.

Pajskal.

Höstäpplen stekta i smör och kanel.

Klart!

Inte så snygg som jag hoppats men ätbar.

Kraschad äppelpaj.

5. Banoffee Pie (April Bloomfield) - Denna blev ju inte alls som originalet som jag intog på April Bloomfields gastropub The Spotted Pig* men den var tillräckligt nära för att duga som efterrätt på vår treåriga bröllopsdag.

Banaaanaaas.

Extra vaniljgrädde.

Toppad med mörk choklad.

Banoffee Pie.

Gott 2014!

Gott Nytt med äppelmust
från Normandie och skumpa
till han som får.

Nu så, ut med 2013 och in med 2014!

Det hände en hel del detta år, bra likväl som dåliga saker. Året drog igång med vinterkräksjukan från helvettet. Inte kul när dessutom flera i familjen drabbas samtidigt och med bara en toalett i lägenheten. Den enda toaletten som vi sedesmera blev av med i långa 8 veckor istället för max 4 veckor när hantverkarna satte en bilmaskin i en 'dold' vattenledning. Klantjävlar! Till slut blev det ett nytt badrum i alla fall även om det så här i efterhand finns en del påpekanden som inte blivit tillrättade. Där fick vi för att vi gjorde förhandsresearch, gick på referenser och trippelkollade deras ekonomi. Ibland verkar hantverkare bara klanta sig som andra normala människor, skillnaden är att de flesta normala vill göra rätt för sig efter klanterierna.

Innan: ingen vattenskada
Efter: vattenskada

8 veckor med torrdass.

Ett badrum rikare.
En massa tusenlappar fattigare.

Förutom renoveringen av badrummet blev det en hel del resande också, både i jobbet och privat. Dock blev det ingen resa utanför Europa detta år och känslan var, innan jag räknade efter, att jag knappt rest något alls i år. Men som sagt, efter lite räknande så insåg jag att jag flängt en hel del. Sämre eller bättre ur miljösynpunkt att resa kort och ofta det vet jag inte riktigt, måste nog kolla upp det. Jag åkte ju faktiskt en hel del tåg detta år också vilket får anses som positivt. Följande länder har året i alla fall bjudit på, i kronologisk ordning (länder i parantes var bara kortare stopp/övernattningar):

Tyskland - Tyskland - (Österrike - Schweiz) - Italien - England - England - Danmark - Grekland - Italien - Tyskland - (Holland)

Tyskland från sin bästa sida.

Italien från sin bästa sida.

St. JOHN besök i London.

Pub-besök på
brittiska landsbygden.

Grekland.

"-No Photos!"
"-My ass!"
Rom.

Och så lite Skåne.

Resor, renoveringar och kräksjukor i all ära, 2013 bjöd på mycket mer livsomvälvande händelser än så. Året började med att jag fick reda på att jag skulle bli faster och den 2 september kom världens sötaste lilla 'L'. Tänk att en liten människa kan ta en så med storm. Det är något med det där att man kan se lite av brorsan, lite av svägerskan, lite av farmor, lite av mig själv (stackars L verkar ha fått mina fötter) och framförallt se en egen liten individ. Men innan lilla L kom förlorade vi också en underbar människa, mitt kusinbarn 'V'. 24 år ung förlorade han kampen mot cancern. Även om jag redan visste vart det var på väg, jag har ju tyvärr upplevt det på nära håll tidigare, blev det så definitivt. Att en unga stark människa, både mentalt och fysiskt (han var elitidrottare), kan förlora en sådan kamp är svårt att ta in. Jag kommer fortfarande på mig själv med att tänka att så kan det ju inte vara. Jag ser TV-sända matcher med hans lag och han finns inte med på planen. Jag förstår inte. Vart är #18?

Livet kan vara fruktansvärt, men det kan likväl vara underbart och extremt ombytligt. På eftermiddagen måndagen den 1 juli somnade 'V' in, på morgonen därpå, den 2 juli, efter en sömnlös natt med ändlöst mycket tårar plussade jag på gravtestet. Där och då uppstod det ett vakuum, en tystnad. Total bedrövelse i kombination med total lycka. Livet tar och livet ger.  

Året avslutades tyvärr med en onödig konflikt på jobbet, en illa skött omorganisation som tog mycket energi. Energi som jag hellre skulle fokuserat på Bullen i magen, mig själv och mannen. I perspektiv är detta ingenting, jag kan lägga det åt sidan för att jag vet att jag klarar mig. Jag har tillförsikt till min egen kapacitet och förmåga, men andra kanske inte kan skaka av sig sådant och gå vidare lika lätt.

Konflikter på jobbet
hanteras bäst med
USB-grodor och bra kaffe.

Sammanfattningsvis - 2013 var ett skitår likväl som ett helt underbart år. Under 2014 kommer det att bli fokus på Bullen som just nu bor i magen och mindre fokus på jobb. Det känns bra, annorlunda, men bra, och jag ser fram emot det.