Yasuragi Reloaded

Fruktdetox.

Joråmensåatt nu var vi här igen, på Yasuragi. Saken är den att vi har köpt ett sk badkort, 10 klipp, ett klipp per gång och person på vardagar eller två klipp på helgen. Badkortet ger dig tillträde till anläggningen för en halvdag, man bokar antingen dag eller kväll. Det här upplägget passar oss alldeles perfekt, man får slappa, bada, tvaga sig och äta frukt under några timmar, vilket är tillräckligt. För det mesta äter vi något från barmeny innan vi tar bilen eller bussen in till stan igen. Barmenyn är grymt prisvärd (med badkortet får man dessutom 25% rabatt på maten) och ofta är vi helt ensamma där då alla andra bokat bord i någon av restaurangerna.

Denna gång hade vi båda bokat behandling. Vanligtvis tycker jag att dessa behandlingar är för dyra i förhållande till vad man får, brukar vara så på spa, men nu "unnade" vi oss det. Ja, eller mannen övertalade mig att det vore soft att bli lite ompysslad innan den stora leveransen. Och faktiskt, denna gång var bådas våra behandlingar grymma. Mannen tog en klassisk massage och han var helt mörbultad efteråt, precis som man ska vara. Själv tog jag en Balans för Mammor, 50 minuter ren och skär avkoppling. Den inkluderade benmassage, inoljad och varmt handdukspaket om magen, ansiktsbehandling och lite annat pyssel. Helt i linje med vad jag behövde.

Dubbel duva eller halv skata?

Dubbel duva?
Snarare halv skata.

Efter några intensiva jobbveckor för att ro i hamn allt inför jul och någon form av semiförkylning som resulterat i långdragen snuva blev det idag omtag på träningen juldagen till ära. Mannen skickades ut på en löprunda i mörkret och själv plockade jag fram yogamattan. Inspirerad av Löpning & Livet testade jag ett Happy Hips pass från Yogobe. Självklart fick det anpassas lite, jag är ju inte direkt über-smidig by default och min 30 veckorsmage hamnar liksom lite i vägen, men jag gillade det. Det kändes ordentligt samtidigt som det kändes bra.

Happy Hips.

Efter att ha haft träningsuppbehåll i nästan 3 veckor har jag börjat känna av ryggen, framförallt ryggslutet när jag sover och under skulderbladen när jag kör bil. Det gör jag alltid när jag inte sköter träningen, så höftpasset kompletterades med lite styrka, ett superset med 15 reps per sida x 3 varv:

• Knästående bålrotation
• Kissande hunden 

Vid första anblicken ser det kanske lite tamt ut men sätter man tekniken och är noga med vinklarna och att inte höften faller ut åt sidan så blir övningarna riktigt ansträngande. Sist men inte minst avslutade jag passet med höftlyft kombinerat med knipövningar. Det är lika bra att få in vanan redan nu.

Som grädde på moset kom mannen hem från löppasset precis när jag var klar och jag övertygade honom om att Happy Hips måste vara den ultimata nedvarvningen efter 10k. Sagt och gjort, den fd hockeyspelaren som en gång i tiden var smidigare än jag själv (jo, faktiskt) gav sig på sitt första yogapass...ever! Och, han imponerade. En high-five på den!

Nu blir det slapp i soffan, Big Bang Theory marathon och julgodis.

Byggprojekt

Hallmöbler to be.

Det är inte bara ett projekt just nu, det är en jäkla massa. Sånt som vi gått och funderat på och som vi sagt att vi ska göra men som vi skjutit på framtiden. Nu helt plötsligt har vi insett att ska vi få det gjort lär vi göra det nu, innan jag blir helt överflödig i byggsammanhang (eller är det bara 'nesting'...). Sagt och gjort, i November tog mannen sats och satte en spark genom de förfärliga garderoberna som har delat av hallen i två delar sedan vi flyttade in för 3 år sen (de stod redan där vid inflytt, fastkilade mellan två väggar). Vi har dragit oss för projektet eftersom vi vet att tar vi bort dessa (halva väggen kommer ramla bort) måste vi också hugga tag i resterande saker som vi gått och irreterat oss på, tex att det sitter olika foder och lister i alla rum, dessa är dessutom släta och låga i 80-talsstil och inte allmoge som sig bör. Och den där förbannade vävtapeten man smällde upp när det var hyresrätter, billigt och enkelt, men ack så fruktansvärt fult och helt omöjlig att få bort.

Körschemat för renoveringen är omfattande och några saker kommer vi att få prioritera bort pga trytande budget för jäklar va dessa "smårenoveringar" kostar pengar, framförallt i tid. Vi gnällde på att badrumsrenoveringen var dyr men i förhållande till vad man får och att någon annan dessutom gör jobbet, är det ju värt varenda öre.

Svårt att veta hur
man vill ha det om man
inte tar fram pennan.

Spegelpanel to be...

Efter en jäkla massa trix och
tre strykningar med snickerifärg.

Förrutom hemmaprojektet driver jag även ett ombyggnadsprojekt för vår BRF. En dränering som aldrig färdigställdes då det blev dåliga tider och ett dåligt utfört asfaltsarbete som samlar vatten mot fasaden skall nu fixas till och förrutom nya fall, brunnar och markförstärkning skall också ny marksten läggas. Jäklar vilket projekt, där kan vi snacka kostnader, och saker som kan gå fel. Dessutom har ju alla boende synpunkter, ofta negativa sådana som de mer än gärna delar med sig av. Att det ligger ett halvårs planering, offererande och allehanda budgetförhandlingar bakom besluten i projektet tycks ingen förstå. Men det är väl charmen med att bo i BRF, eller?

Så just nu lever jag med byggpapp upp över öronen inomhus, jordhögar att trampa runt i utomhus och ett jäkla kaos på jobbet. Som det ska vara helt enkelt. Jag vet ju att jag lever och resultatet hoppas jag ska bli riktigt, riktigt bra.

Uteprojektet. 
Tacksamt med snöfritt i December.

Börjar bli otymplig på gymmet

För otymplig för stretch.

Även om det fortfarande fungerar ganska bra så börjar jag faktiskt bli lite otymplig och framförallt framtung. Bålen är inte alls lika stark längre vilket märks främst när jag ska byta position. Istället för att sätta mig rakt upp från ryggliggande får jag liksom rulla över på sidan och sen upp. Jag skrattar varenda gång för det här är verkligen nått helt nytt för mig och jag känner mig tokfånig. Dock är de sneda/sidmagmusklerna fortfarande starka och dessa kan jag ju även fortsätta stärka upp. De raka magmusklerna slutade jag foka på redan i början av Augusti. Det kändes helt enkelt inte helt 100 så då tyckte jag det var dags att lägga om. Istället för crunches på boll, som jag älskade att köra tidigare, kör jag nu sidoplanka samt knästående bålrotation. Bålrotationen är grym och mycket jobbigare än vad jag först trodde. Får man in tekniken och tempot känns det verkligen att den tar rätt. Det behövs för motivationen nu, att det känns, då jag saknar de tyngre vikterna och speciellt skivstången. Dock kan jag fortfarande köra med kettlebells, vilket jag börjar uppskatta mer och mer, men då nära kroppen för att behålla stabilitet i höft och bäcken i tex knäböj. Sumolyft med kettlebell innanför knäna går också bra och den ger effekt på flera muskelgrupper, framförallt rumpa och lår.

Kettlebells och hantlar
är vad som gäller nu.

Stretchningen börjar också ta emot, i alla fall i vissa positioner. Självklart tar det emot i mina favoriter och måste-stretch övningar, de jag absolut måste köra för att inte få problem med axlar och rygg av allt stillasittande och skrivande på datorn. Sittande stretch av skuldran med ena benet böjt kommer jag knappt ner i och att stretcha baksida lår sittandes ser numera ut som ett konstnummer. Det är helt enkelt läge att även hitta alternativa övningar för stretch.

I morgon firas första advent in med gymmet igen, andra månaden med de senaste grupperna av övningar. Just nu altenerar jag två pass i 4 veckor innan jag byter övningar. Varje pass innehåller ett giantset med 4 övningar som jag upprepar 3 gånger samt ett superset med 2 lite mer tidskrävande övningar som jag också upprepar 3 gånger. Det tar ca 45 min + stretch. I början kändes detta alldeles för lätt men med växande mage känns detta numera som en bra nivå. Känner jag och magen oss riktigt pigga lägger jag på en extra sidoplanka eller ett gäng tåhävningar på slutet. Tåhävningarna behöver jag fortfarande för att bygga rörlighet och styrka efter mina Hallux Valgus operationer. Snart är det 3 år sen den första och resultatet är grymt, så gott som ingen värk alls (förrut hade jag värk 24/7), dock är lederna något stelare nu men tåhävningarna hjälper. Får göra en separat uppdatering på Hallux-fronten senare.

Hur stor ska den bli?
Ser ju knappt fötterna längre.

Under de senaste månaderna har jag utökat min övningsrepertoar väsentligt och jag förmodar att fler nya övningar lär det bli ju närmare Mars vi kommer. Jag lär ju knappast bli smidigare...

Ger jobbet dig citroner?

Efter en redigt usel dag på jobbet igår (ja, jag har sådana också) sitter jag på T-banan tillbaka dit idag igen. Ibland förundras jag över hur mycket ett arbete faktiskt kan engagera en och igår engagerade det mig extremt mycket. Från att ha en riktigt bra känsla inför kommande år och nya strategier till att jag slog ihop min laptop och gick hem, fly förbannad, besviken och lite ledsen. Och det händer inte ofta, en gång vart tredje år kanske, max. Självklart handlade det även denna gång, som alla andra gånger, om politik och maktspel. Sådant som är svårt att påverka men som du påverkas av och måste lära dig att navigera. Men som av en slump (?) fick jag, i samma sekund som jag slängde ihop laptopen lite för hårt för dennes eget bästa, ett telefonsamtal från en forskarkollega och tillika fd forskningshandledare. Samtalet var kort och berörde inte alls det som föranlett min ytterst trista sinnesstämning. Men när jag avslutat samtalet och var påväg hem hade jag påmints om något mycket viktigt, min grundinställning till jobb och liv. För, för några år sedan när livet tedde sig ganska trist, fruktansvärt trist, hade jag ett samtal med samme kollega där han sa (tänk redig göteborska när du läser detta):

"-När livet ger dig citroner Sofi, gör lemonad!"

Ett riktigt cheesy statement, efterföljt av ett hjärtligt skratt. Men han hade ju rätt och igår ekade hans göteborska i mitt huvud och jag kunde inget annat än att le. Sagt och gjort, här kan inte deppas, här ska pressas citroner, göras lemonad och smidas planer. En riktigt usel dag övergick i kväll med middag och utvecklande samtal på Iranska favoritrestaurangen tillsammans med mannen. Mannen som inte bara är äkta man, men också en mycket klok organisationsutvecklare och teamleader (ibland har man tur). När mina jobbekymmer för dagen var överanalyserade och utagerade fortsatte kvällen hemma med en hyrfilm och en stor påse smågodis (mycket retro). Att hela kvällen finansierades med vinsten från tisdagens spel på matchen Sverige-Portugal (ja, jag är en landsförrädare som satte en summa på 2-3 som gav ca 51 i odds) och det blev en ordentlig summa över gjorde ju inte saken sämre (förrutom att jag grät blod över att inte få se Sverige i ytterliggare ett VM förståss). Tack vare några små citroner slutade dagen utmärkt och jag sov hur gott som helst hela natten.

Nu är det dags att sätta planerna i verket, att dricka lemonaden (guuud va cheesy, jag ryser när jag skriver det, men bra...) och le lite extra när jag kliver innanför dörrarna på kontoret. 

Tillbaka till Ruhrgebiet

Vackert.
När man väl vänder ryggen till betongen.

För tredje gången i år blev det en tripp till Ruhrgebiet i västra Tyskland (underbart exotiska jobbresor nuförtiden). Sträckan ARN-DUS börjar kännas väl bekant, framförallt aptråkiga DUS flughafen. Utan guldkort (japp, nu var man degraderad) och med överhängande kostnadsbesparingar blir det inget loungebesök. Man får snällt hålla till godo med obekväma flygplatsstolar och obefintligt WiFi. För WiFi är inte något man ser till vardags i Tyskland och framförallt inget man bjuder på. Inte helt ovanligt tar hotellen, utan att skämmas, en avgift på €15-16 per dygn för en halvkackig uppkoppling, helt omöjlig att jobba via, ännu värre att streama Netflix via. På Skype blir det röstsamtal, video kan du glömma om du inte vill se ut som en pixlig Ice Climber från 1985. 

Det blev intensiva dagar med mycket jobb och resande. Jag gillar Tysklands tågnät i denna region, det är relativt enkelt att ta sig, priserna däremot är ungefär som i Sverige. En av mellanlandningarna med RE (regional express) blev Köln och jag vill inte minnas att jag varit där tidigare, bara passerat förbi. Trots sen ankomst hann jag med en snabbvisit i katedralen innan jag skulle möta upp en forskarkollega från ett av områdets universitet för middag och artikelplanering. Katedralen var enorm, galet imponerande och nästan lite skrämmande där den tonade upp sig mot den mörka regntyngda Novemberhimlen. Efter 5 min andaktig tystnad ståendes inne i katedralen med laptopväska i ena handen och min Samsonite i den andra, rusade jag vidare mot mitt hotell, som denna gång bokats av en kollega med mycket god smak skulle det visa sig. Enkelt, snyggt, trevligt och framförallt med inkluderad supernajs frukost OCH WiFi. Kors i taket! Stället heter Stern am Rathaus och ligger ett stenkasst från katedralen och Hauptbahnhof.

Kölner Dom.

Middagen på ett av de lokala bryggerihusen blev också en positiv överraskning. Självklart blev det nationalrätten Schweinshaxe och de lyckades även uppbringa en alkoholfri öl till preggot, dvs mig. Stället heter Peter's Brauhaus och ligger nära Rhein mitt i turistkvarteren. Gå gärna dit men försök att tänka bort turisterna (som om du själv inte skulle vara en...).

Peter's Brauhaus.

Schweinshaxe @Peter's Brauhaus.

Klassisk schnitzel i Herzogenrath.

Hemresan blev något försenad vilket inte är någon höjdare när det är fredagskväll och det vankas VM play-off mot Portugal. Men med lite skicklighet hann jag faktiskt hem till 2:a halvlek och jag hann till och med fiska upp en Calzone på vägen mellan tunnelbanan och lägenheten. Ibland är fotboll mer högprioriterad än en näringsrik kost (fotboll är dock enda undantaget). Synd bara att den där Ronaldo inte bara kan lägga ner sin fotbollskarriär...typ nu!

Hösttreat

Bra känsla i benen
med kompressionstajts.

Årets hösttreat blev nya kompressionstajts från 2XU. Grymt sköna och samtidigt tillräckligt låga för att de ska sitta bra under en växande gravidmage. Efter att ha mixtrat lite och anpassat mitt styrkepass i ett par veckor finns det nu inte längre några ursäkter, fungerande pass och snygg outfit.

Sista golfrundan på ett tag?

Falsterbo.

Golf, ännu ett sätt att få utlopp för vinnarskallen, om än nuförtiden, inte lika seriöst som för några år sen. Då, spenderade jag hela semestrar på övningsfältet på Västerås GK och vinterkvällarna i inomhushallen. Problemet var att jag som alltid hade lite för höga krav. När framgångarna uteblev dvs inga vunna singeltävlingar och jag stod och stampade på lagom irreterande avstånd från singelhandikapp, blev jag så sjukt frustrerad. Fotbollen hade liksom varit enklare att prestera inom (att jag började med fotboll som 6-åring och golfen som 20+ kan ju också haft en inverkan...), där hade vinnarskallen, envisheten och den korta stubinen varit en framgångsrik kombo. I golfsammanhang gjorde den att jag låste mig totalt.

Nu några år senare kan jag faktiskt skratta lite åt det faktum att jag då kände att jag var tvungen att vara bäst i allt, även om det också är lite sorgligt, mycket sorgligt. Det faktum att det enda som spelade roll var att vara bäst och få konstant bekräftelse. Nu uteblev ju bekräftelsen och därmed också kicken. Golfen fick därmed vila mer än nödvändigt i några år. Nu älskar jag golfen igen, framförallt att utöva den med vänner, kravlöst. Och se där, då kommer också resultaten. Tillräckliga resultat för att jag ska få ta del av den där underbara kicken igen. Jag är fullkomligt hopplös.

Men nu då? Vad händer nu när jag har en mage i vädret, en bulle i ugnen, annat som "kickar"? Ska jag finna mig i att det blir som så många säger att det måste bli. Att jag måste lägga ner golfen: "-Du kommer prioritera annat då.". Ja kanske det, men om jag tappar idrotten är jag inte längre mig själv. Istället ska jag nog lyssna på mina härliga golfvänner och fd kollegor från södra Sverige: "-Vi löser det där, till våren spelar du Ekerum precis som vanligt. Lita på oss!". Och visst litar jag på er. Så, målet är att i slutet av maj 2014 göra en golfuppdatering här, och min förhoppning är att den blir från Öland. Under tiden, håll tillgodo med Falsterbo och Bokskogen i oktober 2013.

Bokskogen.

Roma - Lazio

Stadio Olimpico.

Då har man gått och blivit kärring, helt enkelt passerat 35-strecket. Men det här med att fylla år har ju sina fördelar, även om jag brukar undvika att fira allt som födelsedagar heter så uppskattade jag att mannen slog på stort denna gång. Nybakade baguetter till frukost och ett kuvert med två biljetter. Inte till nån krogshow eller konsert, inte heller till något VM-kval, dock två alldeles fina biljetter till Rom-derbyt Roma-Lazio. Efter 14 år vet mannen vad jag uppskattar. Kommentarerna på jobbet haglade "-Öhhh, han har ju köpt en present till sig själv som du får följa med på! Öhhh!". De får gärna tro det. Hade han gjort det hade vi åkt till Nordamerika och gått på NHL-match. Nu är det fotboll som gäller och där är det jag som är familjens junkie. En vecka senare bar det av, till 27-gradig värme, mängder med parmesan och en redig överdos av turister.

Intet ont anande...

Lugna fans.

Lätt uppspelta fans.

Helt hysteriska fans.

Ciao Italia!

Det hanns även med lite kultur...

...en jäkla massa gott kaffe...

...och en del bra mat.
@Maccheroni

Och så för er som vill ha restaurang/bartips. Här kommer de...

Maccheroni. Piazza delle Coppelle. Klassiskt italienskt mitt i smeten. Placeringen kunde ha varit en anledning att undvika restaurangen men här är det faktiskt värt att stå ut med gatuförsäljare och tiggare för en förträfflig middag.

Ma che siete venuti a fa. Trastevere. Här finns ingen mat men det gör inget för det finns gott om lokalbryggt öl och live-sändningar från Serie A. Är du en finölsjunkie är det hit du ska gå.

Osteria Pizzeria da Otello. Trastevere. Vill du ha redig italiensk mat lagad av mormor för en billig penning går du hit. Ingen smaksensation utan du får krydda på ordentligt själv men prislappen och framförallt känslan gör det hela till en av favoriterna.

Octopus - inte att rekommendera.
@Antica Pesa

Antica Pesa. Trastevere. Restaurang som har ambitionen att vara liiite finare. De har dessutom en systerkrog i Brooklyn, NY. Stället är trevligt, maten okej, men det roligaste är ändå den totalt förvirrade personalen som inte har koll på läget och som för vår del orsakade en hel del skratt tillsammans med våra bordsgrannar. Skippa traditionell fylld octopus, även för en skräphög som mig vände det sig lite i magen när jag fick in den på tallriken.

Från plattmage till bullmage på 3 mån

Allvarligt, jag har slappat till och fått mage, eller hur var det nu? Mina favvo Crunches på boll har i alla fall tagit jäkligt dåligt på senaste tiden.

24 veckors satsning för att hitta kicken - var det värt det?

Före.
Januari 2013.
Inte riktigt i form.

Sedan jag la ner all form av elitsatsning på fotbollen har träning för mig enbart varit ett nödvändigt ont som måste till för att min rygg och mina axlar inte ska packa ihop och för att jag skall kunna äta det jag vill och när jag vill. Det är ett nödvändigt ont eftersom resultatet av all träning inte kunnat omvandlats till att klara konstanta tempoväxlingar i 90 minuter, till att rycka ifrån försvararen som gör mig fri med målvakten, eller till det där skottet som sitter i krysset. Inte ens att ha halvmaran som mål förra året räckte för att motivera mig. Jag trodde min vinnarskalle var själva grejen, men jag hittade helt enkelt ingen kick med löpningen. Inte som jag vet att det kändes med fotbollen efter en match där vi krossat eller ens med den högst amatörmässiga friidrotten jag fördrev tiden med under några säsonger, men som jag älskade, kicken under ett hundrameterslopp, vid upphoppet i höjdhopp eller vid den där perfekta plankträffen. Det förblir helt enkelt tomt kick-mässigt vid löpning och efter gympapass. Tomt.

Min högst ovetenskapliga analys gav mig slutsatsen, jag behöver explosivitet för att få kicken.

Sagt och gjort, efter att ha varit redigt förkyld och under isen i två omgångar förra hösten och hostat konstant i tre månader bestämde jag mig. Här skall göras en satsning, inte på löpning, inte på fotboll, utan på ren styrketräning och att forma kroppen med mer högintensiv och explosiv träning. Något jag aldrig gjort tidigare. Inte på riktigt i alla fall (vem har inte slöhängt i gymmet en timme eller två).

Efter en del letande och övervägande av alternativ valde jag att köra på ett 24 veckorsprogram baserat på John Gröntvedts träningsprogram för tjejer från Svenskt Kosttillskott. Programmet anpassade jag till mina egna förutsättningar både tidsmässigt samt resultatmässigt. Det jag landade i var ett träningsupplägg över 24 veckor med 3 styrkepass i veckan samt ett konditionspass i anslutning till styrkan eller separat (se nedan) som stegrades var 6:e vecka. Viss omläggning av kosten, inte med mycket men jag gjorde mig själv mer uppmärksam på vad jag åt, speciellt till lunch då jag för det mesta äter ute och så såg jag till att alltid ha mellanmål på jobbet, riktigt mellanmål. Sist men inte minst reducerade jag intaget av du-är-värd-ett-glas-rött-mitt-i-veckan och onödiga afterwork-öl rejält. Ingen rocket science direkt, sånt håller jag bara på med på jobbet, men efter lite justeringar så var det detta upplägg som fungerade för mig.

• 24 veckorsprogram - 3 pass/vecka + kondition (främst rodd)
• Omläggning av lunchvanor - färre Pad Thai, mera rawfood
• Alltid mellanmål på jobbet - yoghurt, frukt, nötter, keso
• Minska alkoholintaget - kvalitet före kvantitet i ALLA lägen

Så blev resultatet vad jag hoppats på? Körde jag på i 24 veckor? Svaret är ja. Jag var inte superbiffig efter 24 veckor, vilket inte heller var meningen, jag ville ha mer form än muskler och det var precis det jag lyckades med. Jag har nog aldrig mått så bra och känt mig så tillfreds med att uppnå ett mål som har legat utanför min jobbroll som efter detta.

Efter.
Juni 2013.
Mindre degig.

Mer skärpa.
Bra att ha när man
bär pärmar på jobbet.

Men gick allt enligt plan? Den största backlashen kom efter den där veckan i Italien med god mat och gudomlig Prosecco, men det var det värt och jag älskade att få komma hem och köra igång med passen igen. Och det var här någonstans som jag insåg att jag hittat kicken igen. Att jag var lätt hög när jag lämnade gymmet. Lite samma känsla som att lämna omklädningsrummet nyduschad efter en vunnen cupmatch där jag satt avgörandet. Ja med den lilla skillnaden förståss att det inte står någon lokalreporter från Radiosporten utanför Friskis med bandspelaren i högsta hugg och vill ha en kommentar om hur det känns.

MEN istället för publicitet och tidningsartiklar har jag träffat nya intressanta människor. Människor som när man inte varit i gymmet på några dagar undrar vad som hänt, om jag varit sjuk eller bara behövde två dagars vila eftersom passet jag körde i måndags såg tufft ut. Människor som jag förmodligen aldrig skulle ha kommit i kontakt med om det inte vore för att vi delade skivstång och skrattade åt varandras djävulska träningsvärk.

Så var det värt det? Det var värt varenda överhoppade fulöl och Pad Thai i världen.

Stretcha är mindre kul
men ack så nödvändigt.
#stelgammalfotbollsspelare

Bicepscurls.
Man får passa på att fota
när musklerna äntligen syns...

Och så lite löpning
för att behålla kondisen.
Ingen kick.

Det var en liten jäkel!

Fokus på Sumomarklyft.
Kvalitet före kvantitet.
#fågelholk

60 reps senare.
-Okej, den är skittung,
du kan sluta fota nu!

Balkongen levererar

Första tomaterna på G.

Ampeljordgubbe.

Loggos, Grekland

Underbart hak. 
@Catamaran

För att säkra någon form av sol denna sommar (till skillnad från sommaren 2012) så passade jag på att bli hembjuden till en kollega med hemvist i Grekland, eller rättare sagt Loggos som ligger vid den Korintiska gulfen mellan Athen och Patras. Sagt och gjort, sista veckan på semestern var vi några som lämnade den historiskt varma Svenska Sommaren bakom oss och styrde söder ut. En vecka av total hängivelse åt slapphet och okynnesätande i stadiga 37 grader Celsius.

Ett helt nytt Grekland visade sig för mig trots att jag har varit där många gånger tidigare. Låt oss säga att det där med charter till Grekiska övärlden aldrig någonsin kommer att bokas av mig igen, såvida ingen slänger en resa efter mig. Nej, det här var något utöver det jag tidigare upplevt och visst hjälpte det till ordentligt att vi hade våra grekiska vänner som exemplariska värdar. Lyx är det enda ord som kan beskriva detta rättvist. Jag är väldigt tacksam att jag har dessa vänner och kollegor. Tack!

Vårt boende i Loggos.

Utanför sovrummet.

Persika.

Fikon.

Loggos.

Vårt favvoställe.
@Catamaran

Som sagt, Catamaran.

Mera Catamaran.

Lyx.

Frukost.

Lunch.

Middag.