Ingen jul. En alldeles underbar jul.

Färdigklädd gran. Brasa.
Ett glas rött.

"-Du som är så julig!"

Detta eviga missförstånd. Bara för att jag älskar att laga mat och plikttroget slår in julklapparna i lite extraordinära papper varje år betyder det inte att jag välkomnar julen. Inte alls. Tvärtom. Det är ett sätt att göra den uthärdlig. Hålla sig konstant sysselsatt i fyra veckor är min enda räddning. Visst, som alla andra barn älskade jag att få julklappar och titta på Kalle. Men någonstans där i 14 årsåldern förlorade den liksom sin glans. Något år senare gick föräldrarna skilda vägar. Då förlorade den definitivt hela sin glans och övergick istället till att vara en blöt filt av dåligt samvete som kröp över en i slutet av året. Varje år. Ytterligare några år senare gick mamma bort i cancer. Diagnos några dagar innan jul. 36 dagar senare somnade hon in. Jag skriver 'somnade' eftersom ingen troligtvis vill veta hur det egentligen var. Hur döden verkligen ter sig. Som sagt. Julen är för mig inget. Absolut ingenting. Peter Habers episka vrål "-Dö för helvete tomtejävel!" i "Tomten är far till alla barnen" passar alldeles utmärkt här.

Så vad var då skillnaden denna jul? Jo, för första gången fick jag "fira" den tillsammans med min man i all vår "ensamhet" i en liten stuga i fjällen. En helt underbar jul. På alla sätt och vis. Tyvärr familj, släkt, vänner. Det är så här jag vill ha det. Ni är välkomna att göra mig sällskap på en bräda i backen. Äta pannkaka till jullunch och kombinera denna underbara rätt med en Jäger och en stor stark. Slutligen ta brädan under armen. Gå hem till stugan, korka upp champagnen och vänta på att bastun skall bli varm. Somna framför en öppen eld och sova hur länge man vill på Juldagen. Jag har åter hittat hem.

Underbart.

Gott om snö. Till att börja med.

Härligt.

Snöstormen Dagmar. 

Sitter helst
på brädan i solen. 

Gött.

Dr Sofi med Dr Zipe.

Jullunchen.
Jägern redan slut.

After-ski.

Brasa att somna framför.

Rågsur & Levain

Rågsur.

Brödet har blivit eftersatt. Brödet har fått stå tillbaka för New Delhi, Zagreb, London, Las Vegas och New York. Nu jäklar. Här bakas det. Fritt efter Martin Johanssons recept i boken "Surdegsbröd".

Prep av jäskorgar.

Degen på plats. 

Fina ränder och fint sprucket.

Kompakt men gott.

Och så ett Stureby-levain.
Första jäsningen.

Andra jäsningen.
Alien.

Season. Done.

Snöstorm i New York

Snöstormsutstyrsel. New York i Oktober.

Som tröst för ihärdigt resande under hösten och ingen egentlig semester i somras gjorde jag ett stopp över helgen i New York på väg hem från Las Vegas. Mannen flög in från Stockholm och landade i stort sett samtidigt som jag själv på Newark. Med en medlidsam blick mötte jag honom vid bagagebandet i tron att stackarn haft en jobbig långflygning via Oslo. Inte då. Han hade blivit uppgraderad i Oslo och flugit Business. Tre-rätters, champagne och chans att sova. Ursäkta. Men vem har guldkort i det här förhållandet? Inte mannen som blev uppgraderad i alla fall.

Boende i New York. Inte kul. Denna gång blev det verkligen ett lågvattenmärke. Chelsea Star Hotel. Don't go there! Hotellet var till och med sämre än det hostel jag bodde på första gången jag var i NY som student. Chelsea Hostel. Läget var dock utmärkt på 30th Street och vi fick trösta oss med att pengarna vi sparade in på boendet kunde läggas på god mat. Som vanligt bjöd New York på utmärkt mat. Denna gång från The Spotted Pig* (som alltid), Ed's Lobster Bar, Rough Tomate*, Spice Market, The Breslin*, Taco Taco, Obika, Momofuku Noodle Bar och Momofuku Ssäm Bar. NY bjöd även på underbara Ginger Margaritas och en SNÖSTORM. Manhattan stängde under knappt ett dygn och vi fick plaska runt i 15cm snöslask. Kul såhär i efterhand men att komma från 30 grader varmt i Nevada till snöstorm i New York var inte lika kul där och då. Speciellt inte när sneakers var de varmaste skodon som nedpackats inför resan. 400 dollar fattigare, två par vinterkängor, två mössor och två paraplyer rikare var vi good-to-go igen. Löprundan genom Central Park morgonen efter snöstormen var dock hänförande vacker med all snö, även om lite väl många träd och grenar gått åt i stormen.

Banoffee Pie @The Spotted Pig.

Maine Lobster @Ed's Lobster Bar.

Bläckfisk @Ed's Lobster Bar.

Rökt Mozzarella till frukost
@Obika.

Svinstark Kimchi
@Momofuku Noodle Bar.

5 min in i snöstormen -
lyckligt ovetande att det
skulle fortsätta i nästan 1 dygn. 

iPad2. Check!

Las Vegas

Vegas.

Las Vegas, Nevada, USA. Varför åkte jag någonsin hit? Jo, för deltagande i Technology Services World 2011 som anordnas årligen av den amerikanska organisation som heter TSIA. Risken är stor att jag inte kommer att besöka Vegas igen (om nu inte en annan konferens tar mig dit). Det finns huvudsakligen två orsaker till detta. (1) Flygresan Arlanda-Chicago i ekonomiklass och sedan vidare 4 timmar inrikes tillsammans med 200 exalterade amerikaner. (2) Det finns verkligen ingen substans i denna stad. Fascinerande i sig, ja. Men allvarligt. Jag tröttnade efter en kväll. Det var inte ens kul att spela. Dessutom gav min mage mig fingret redan efter ett par dagars ätande i Vegas-anda. Fett. Fett. Fett. Dock fanns det några ljuspunkter. Hotellpoolen. Gymmet. Konferensen. Mon Ami Gabi. Golfbanorna.

Dagens Vegas-tips! Be ALLTID om en uppgradering till ett bättre rum på hotellet. Oftast kan de ordna så att du hamnar högt upp och med en skaplig utsikt. Frågar du inte så hamnar du garanterat på garageplanet med utsikt över hotellets soprum. Där hamnade min chef. Jag hamnade 17 våningar upp. Humor.

Reser man mycket behöver man något att göra för att skapa sig rutiner. Risken är annars att man hamnar i hotelldöden. Hotelldöden innebär att man dricker ohälsosamma mängder öl, samlar fett i artärerna genom att inta hotellföda och slutligen blir man totalt förslappad av att zappa på fjärrkontrollen, liggandes i en obekväm hotellsäng, vars madrass är avsedd för överviktiga medelålders män, som dessutom lämnat suspekta fläckar som minne på väggarna. Jag styrketränar och spelar golf för att slippa detta. Dessutom hjälper det mot jetlagen. Melatonin hjälper också mot jetlag och är man i USA köper man det i en vanlig drugstore. I Sverige är det receptbelagt.

Wolf Course @Paiute Golf Club Resort. 

Franskt @Mon Ami Gabi.

Cosmopolitan Hotel.

Mitt Mirage.

London, Chisou, Jamie's och ITIL cert

Sashimi @Chisou.

Hade liksom glömt hur intensiv en certifiering kan vara. Hur fullkomligt utmattande det är att sitta på föreläsning från tidig morgon till sen kväll och sedan, dessutom, behöva tokplugga innan läggdags. Tur för mig och till min arbetsgivares belåtenhet fick jag 90% på tentan och ett fint certifikat att hänga upp på kontoret. Så, efter att ha spenderat en hel vecka på kurs i London fick jag äntligen lite tid för shopping och restaurangbesök sista kvällen. Okay, jag smet ut för en sen sashimi på Chisou en av de andra kvällarna, dock fick jag kämpa en del för den.

Till att börja med påstod hovmästaren på Chisou att det inte fanns något ledigt bord (jag förmodar att det var för att jag var ensam = inte lönsam, det fanns dock gott om plats i baren). Såvida jag inte kunde tänka mig att vänta "miiiinst" 45 min. Visst sa jag, satte mig ned, plockade upp min bok och började vänta. Inget stoppar mig när jag vet att det finns bra sashimi inom räckhåll. Men det visste ju inte han. 5 minuter senare hade jag en plats framför kockarna i baren. Tack sa jag och flinade nöjt till den lilla sura mannen framför mig. Jag kan vara äckligt självgod ibland. Min slutsats är att detta restaurangbesök kostade mig de där sista 10% på tentan. Dock värt varenda poäng och pund.

Fredagskvällen bjöd däremot på ett återbesök på Jamie's Italian i Covent Garden. Inga problem att få ett bord som ensam middagsgäst och servicen var återigen utmärkt. Liksom de stora söta gröna oliverna, de bruschettas jag intog och det vita vinet. Kvällen avslutades med lite shopping längs Regent St. innan jag begav mig mot Heathrow och hemfärd till Stockholm.

Olives on ice
@Jamie's Italian.

Sardines Bruschetta @Jamie's Italian.

Crab & Tomatoe Bruschetta
@Jamie's Italian.

Vad gör man inte för iPhone4S.
@Regent St.

Bastard

Grymma menyer.

Strax bakom min absoluta favoritrestaurang The Spotted Pig, NY, kommer Bastard, Malmö. Lite som St JOHN "from nose to tail eating" levererar Bastard allt från tryne till knorr. Med precision och till näst intill generande bra priser. Efter att ha spenderat tre år av konsultlivet i Lund/Malmö utan att lyckats ta sig dit (okej de öppnade inte förrän i slutet av 2009) utnyttjades bonuspoängen på Malmö Aviation och Scandic Hotels för att äntligen få dinera på Bastard. Betyg? Som sagt. Snäppet efter The Spotted Pig torde säga det mesta. Maten var grym. Lokalen och personalen likaså. Läge att hälsa på gamla kollegor i Skåne till våren igen.

Bastardplanka @Bastard.

Äpple mille feuille @Bastard.

Varg i September

Kantareller. Gula och trattisar.

Förutom att jag fyller år i September så bjuder denna månad även på svamp och höstblommor. Detta gör September till den allra bästa månaden. Och som vanligt plockas svampen i skogarna runt Sätrabrunn, Västmanland. Tyvärr hänger det numera en flock vargar i trakten vilket gör att jycken får lämnas hemma och pulsen ökar onödigt mycket varje gång det knakar i ett buskage. När jag var barn navigerade jag ensam tillsammans med hunden genom dessa skogar. Ingen förälder skulle våga släppa iväg sina barn på det sättet idag. Detta är sorgligt men oundvikligt om vi envisas med att fortsätta vilja ha en växande vargstam. Om man vill vara riktigt safe tar man en tur till Djurgården för att titta på vackra blommor istället. Där bor vargarna i inhägnader. Väl separerade från oss "Stockholmare".

Höstvackert.

Fler än jag som
gillar blommor.

Höstoväder

Årstaviken.

Stockholm är osedvanligt vackert men vädret är aningen oförutsägbart. Ibland betyder det att löpturer tar oväntade vändningar. När åskan dånar in över Årstaviken är det bara att lägga benen på ryggen. Med halvdann vänsterfot hann jag självklart inte hem innan regnet kom.

Södersjukhuset.

Blixtvisit i Zagreb

Enda genuina upplevelsen.

Jag har äntligen fått se Kroatien. Anlände till Zagreb på torsdag kväll runt 23 i ett propellerplan via Zürich. Brände av affärsmötet innan lunch på fredagen och på eftermiddagen satt jag på planet hem igen. Denna gång via Wien, men fortfarande i ett propplan. Det enda jag hann uppleva som var någorlunda Kroatiskt var en öl på flygplatsen. Behöver nog åka dit igen för att verkligen kunna säga att jag varit där. Och jag måste framför allt börja förorda videokonferens mer på jobbet. Galet onödigt CO₂ utsläpp.

Hej Indien. Hej Shigella.

Rickshaw.
Observerat passagerarrekord: 16

Kan lugnt säga att nya jobbet tog riktig fart redan den första månaden. På fler än ett sätt. Första veckan bokades jag in på inte mindre än fyra tjänsteresor utomlands. Det där med att inte resa så mycket. Vart fick jag det ifrån? Första resan gick i alla fall tillbaka till Incredible India. Denna gång till New Delhi. Jag tyckte Chennai var rörigt. Chennai är verkligen ingenting mot Delhi. Begreppet 'megacities' får verkligen en helt ny innebörd i det här sammanhanget. Tokyo och New York i all ära. This is da shit. I alla dess former. På alla sätt och vis. För. 5 timmar efter att jag landat på Arlanda började jag känna mig "lite konstig". Nu. 10 dagar senare. Är jag 5 kg lättare och inte alls lika sugen på Palak Paneer...incredible India.

Från hotelltaket. På gatan nedanför
bor folk under presenningar.

Här går vi till jobbet.

Tillsammans med korna.

Eller så cyklar vi.

Trafikkaoset är med andra ord totalt.