Kantisar. Så var det höst och det betyder kantareller. I avsaknad av svampställen i och omkring Stockholm tillryggalade jag 300 km bara för att vara garanterad skogens guld. För ni vet väl att i Vrenningeskogarna finns de alltid. Se där. Då vet ni vart de plockas. Problemet är bara att Vrenningeskogarna är stora och stigarna många. Mina svampställen har jag ärvt av mamma. Hon upptäckte dom på 70-talet. Kantarellerna finns fortfarande kvar. Tyvärr inte mamma. Därför åker jag dit.
 |
| Kantisar. |
Dom är lite sena i år. Vädret har inte varit helt gynnsamt. I alla fall inte för de där riktigt fina, stora ställena. Därmed var det inga 20-30 liter som plockades. Vilket inte är ovanligt att man kan plocka per gång på dessa ställen. För några år sen, när det var närmare till skogen, snittade mamma och jag på 150 liter per år. Denna gång blev det dock en sisådär 5-6 liter. En helt okej spenderad eftermiddag helt enkelt. Dessa kantareller (+ en och annan Karl-Johan) omvandlades till:
- Två svampmackor
- Tre burkar syltade kantareller
- En underbar pasta med kantareller, persilja och parmesan
 |
| Svampmackor. |
 |
| Syltade kantareller. |
Pastan hann jag inte fota. Den försvann. Snabbt. Snart är trattisarna här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar