100 dagar i luften.

Baggage tags.

Jag är flygrädd. Det började 2001. Dom som vill kan få analysera varför. Dock vet jag hur flygplan fungerar. Jag vet hur många graders lutning ett flygplan tål utan att tappa lyftkraften. Jag kan räkna hållfastheten på vingarna. Ändå dryper mina handflator av svett och min kropp tror att den ska dö varje gång planet lämnar startbanan. Mitt kontrollbehov ger sig till känna. Varje vecka. Eftersom jag reser en del. Det senaste året har jag startat och landat ett hundratal gånger. Det sämsta med att resa i jobbet.

Men. Min ibland dagliga dödsångest får mig att njuta lite extra av det där alldeles lagom kylda vinet eller den perfekt mogna getbrien från det lokala mejeriet. Det får mig också att prioritera en god lunch tillsammans med min man eller en vän när jag får chansen.

I morgon är till exempel en bra dag. Jag slipper sätta mig på ett flygplan. Istället ska jag träna efter jobbet och kanske, kanske, ska jag röra ihop den där risotton jag suktat efter i ett par dagar nu. Bäst av allt är att jag får sova i min egen säng. Det bästa med att resa i jobbet. Att få komma hem igen.