Börjar bli otymplig på gymmet

För otymplig för stretch.

Även om det fortfarande fungerar ganska bra så börjar jag faktiskt bli lite otymplig och framförallt framtung. Bålen är inte alls lika stark längre vilket märks främst när jag ska byta position. Istället för att sätta mig rakt upp från ryggliggande får jag liksom rulla över på sidan och sen upp. Jag skrattar varenda gång för det här är verkligen nått helt nytt för mig och jag känner mig tokfånig. Dock är de sneda/sidmagmusklerna fortfarande starka och dessa kan jag ju även fortsätta stärka upp. De raka magmusklerna slutade jag foka på redan i början av Augusti. Det kändes helt enkelt inte helt 100 så då tyckte jag det var dags att lägga om. Istället för crunches på boll, som jag älskade att köra tidigare, kör jag nu sidoplanka samt knästående bålrotation. Bålrotationen är grym och mycket jobbigare än vad jag först trodde. Får man in tekniken och tempot känns det verkligen att den tar rätt. Det behövs för motivationen nu, att det känns, då jag saknar de tyngre vikterna och speciellt skivstången. Dock kan jag fortfarande köra med kettlebells, vilket jag börjar uppskatta mer och mer, men då nära kroppen för att behålla stabilitet i höft och bäcken i tex knäböj. Sumolyft med kettlebell innanför knäna går också bra och den ger effekt på flera muskelgrupper, framförallt rumpa och lår.

Kettlebells och hantlar
är vad som gäller nu.

Stretchningen börjar också ta emot, i alla fall i vissa positioner. Självklart tar det emot i mina favoriter och måste-stretch övningar, de jag absolut måste köra för att inte få problem med axlar och rygg av allt stillasittande och skrivande på datorn. Sittande stretch av skuldran med ena benet böjt kommer jag knappt ner i och att stretcha baksida lår sittandes ser numera ut som ett konstnummer. Det är helt enkelt läge att även hitta alternativa övningar för stretch.

I morgon firas första advent in med gymmet igen, andra månaden med de senaste grupperna av övningar. Just nu altenerar jag två pass i 4 veckor innan jag byter övningar. Varje pass innehåller ett giantset med 4 övningar som jag upprepar 3 gånger samt ett superset med 2 lite mer tidskrävande övningar som jag också upprepar 3 gånger. Det tar ca 45 min + stretch. I början kändes detta alldeles för lätt men med växande mage känns detta numera som en bra nivå. Känner jag och magen oss riktigt pigga lägger jag på en extra sidoplanka eller ett gäng tåhävningar på slutet. Tåhävningarna behöver jag fortfarande för att bygga rörlighet och styrka efter mina Hallux Valgus operationer. Snart är det 3 år sen den första och resultatet är grymt, så gott som ingen värk alls (förrut hade jag värk 24/7), dock är lederna något stelare nu men tåhävningarna hjälper. Får göra en separat uppdatering på Hallux-fronten senare.

Hur stor ska den bli?
Ser ju knappt fötterna längre.

Under de senaste månaderna har jag utökat min övningsrepertoar väsentligt och jag förmodar att fler nya övningar lär det bli ju närmare Mars vi kommer. Jag lär ju knappast bli smidigare...

Ger jobbet dig citroner?

Efter en redigt usel dag på jobbet igår (ja, jag har sådana också) sitter jag på T-banan tillbaka dit idag igen. Ibland förundras jag över hur mycket ett arbete faktiskt kan engagera en och igår engagerade det mig extremt mycket. Från att ha en riktigt bra känsla inför kommande år och nya strategier till att jag slog ihop min laptop och gick hem, fly förbannad, besviken och lite ledsen. Och det händer inte ofta, en gång vart tredje år kanske, max. Självklart handlade det även denna gång, som alla andra gånger, om politik och maktspel. Sådant som är svårt att påverka men som du påverkas av och måste lära dig att navigera. Men som av en slump (?) fick jag, i samma sekund som jag slängde ihop laptopen lite för hårt för dennes eget bästa, ett telefonsamtal från en forskarkollega och tillika fd forskningshandledare. Samtalet var kort och berörde inte alls det som föranlett min ytterst trista sinnesstämning. Men när jag avslutat samtalet och var påväg hem hade jag påmints om något mycket viktigt, min grundinställning till jobb och liv. För, för några år sedan när livet tedde sig ganska trist, fruktansvärt trist, hade jag ett samtal med samme kollega där han sa (tänk redig göteborska när du läser detta):

"-När livet ger dig citroner Sofi, gör lemonad!"

Ett riktigt cheesy statement, efterföljt av ett hjärtligt skratt. Men han hade ju rätt och igår ekade hans göteborska i mitt huvud och jag kunde inget annat än att le. Sagt och gjort, här kan inte deppas, här ska pressas citroner, göras lemonad och smidas planer. En riktigt usel dag övergick i kväll med middag och utvecklande samtal på Iranska favoritrestaurangen tillsammans med mannen. Mannen som inte bara är äkta man, men också en mycket klok organisationsutvecklare och teamleader (ibland har man tur). När mina jobbekymmer för dagen var överanalyserade och utagerade fortsatte kvällen hemma med en hyrfilm och en stor påse smågodis (mycket retro). Att hela kvällen finansierades med vinsten från tisdagens spel på matchen Sverige-Portugal (ja, jag är en landsförrädare som satte en summa på 2-3 som gav ca 51 i odds) och det blev en ordentlig summa över gjorde ju inte saken sämre (förrutom att jag grät blod över att inte få se Sverige i ytterliggare ett VM förståss). Tack vare några små citroner slutade dagen utmärkt och jag sov hur gott som helst hela natten.

Nu är det dags att sätta planerna i verket, att dricka lemonaden (guuud va cheesy, jag ryser när jag skriver det, men bra...) och le lite extra när jag kliver innanför dörrarna på kontoret. 

Tillbaka till Ruhrgebiet

Vackert.
När man väl vänder ryggen till betongen.

För tredje gången i år blev det en tripp till Ruhrgebiet i västra Tyskland (underbart exotiska jobbresor nuförtiden). Sträckan ARN-DUS börjar kännas väl bekant, framförallt aptråkiga DUS flughafen. Utan guldkort (japp, nu var man degraderad) och med överhängande kostnadsbesparingar blir det inget loungebesök. Man får snällt hålla till godo med obekväma flygplatsstolar och obefintligt WiFi. För WiFi är inte något man ser till vardags i Tyskland och framförallt inget man bjuder på. Inte helt ovanligt tar hotellen, utan att skämmas, en avgift på €15-16 per dygn för en halvkackig uppkoppling, helt omöjlig att jobba via, ännu värre att streama Netflix via. På Skype blir det röstsamtal, video kan du glömma om du inte vill se ut som en pixlig Ice Climber från 1985. 

Det blev intensiva dagar med mycket jobb och resande. Jag gillar Tysklands tågnät i denna region, det är relativt enkelt att ta sig, priserna däremot är ungefär som i Sverige. En av mellanlandningarna med RE (regional express) blev Köln och jag vill inte minnas att jag varit där tidigare, bara passerat förbi. Trots sen ankomst hann jag med en snabbvisit i katedralen innan jag skulle möta upp en forskarkollega från ett av områdets universitet för middag och artikelplanering. Katedralen var enorm, galet imponerande och nästan lite skrämmande där den tonade upp sig mot den mörka regntyngda Novemberhimlen. Efter 5 min andaktig tystnad ståendes inne i katedralen med laptopväska i ena handen och min Samsonite i den andra, rusade jag vidare mot mitt hotell, som denna gång bokats av en kollega med mycket god smak skulle det visa sig. Enkelt, snyggt, trevligt och framförallt med inkluderad supernajs frukost OCH WiFi. Kors i taket! Stället heter Stern am Rathaus och ligger ett stenkasst från katedralen och Hauptbahnhof.

Kölner Dom.

Middagen på ett av de lokala bryggerihusen blev också en positiv överraskning. Självklart blev det nationalrätten Schweinshaxe och de lyckades även uppbringa en alkoholfri öl till preggot, dvs mig. Stället heter Peter's Brauhaus och ligger nära Rhein mitt i turistkvarteren. Gå gärna dit men försök att tänka bort turisterna (som om du själv inte skulle vara en...).

Peter's Brauhaus.

Schweinshaxe @Peter's Brauhaus.

Klassisk schnitzel i Herzogenrath.

Hemresan blev något försenad vilket inte är någon höjdare när det är fredagskväll och det vankas VM play-off mot Portugal. Men med lite skicklighet hann jag faktiskt hem till 2:a halvlek och jag hann till och med fiska upp en Calzone på vägen mellan tunnelbanan och lägenheten. Ibland är fotboll mer högprioriterad än en näringsrik kost (fotboll är dock enda undantaget). Synd bara att den där Ronaldo inte bara kan lägga ner sin fotbollskarriär...typ nu!

Hösttreat

Bra känsla i benen
med kompressionstajts.

Årets hösttreat blev nya kompressionstajts från 2XU. Grymt sköna och samtidigt tillräckligt låga för att de ska sitta bra under en växande gravidmage. Efter att ha mixtrat lite och anpassat mitt styrkepass i ett par veckor finns det nu inte längre några ursäkter, fungerande pass och snygg outfit.