Pintxos Sofi Barcelona

Oktober. Inte som hemma.  

Det var kanske inte riktigt som i filmen "Vicky Cristina Barcelona", min önskan om att vara lika vacker som Cristina aka Scarlett Johansson infriades inte (surprise!), men nog levererade Barcelona ändå. Framför allt på matfronten. Vad annars. Efter en hektisk höst som avslutades med en projektleverans kvällen innan avfärd tog det mig ca 10 min att lämna jobbet bakom mig mentalt och sätta mig på fakirflyget mot Barca för en långhelg. Som sagt, i matväg levererade staden, så också när det gällde vädret. Dock är horderna av turister på Las Ramblas inte riktigt min grej. Jag var i efterhand glad att ha bokat hotell, b_hotel, en bit därifrån vid Plaça d'Espanya. Ett hotell som förövrigt var utmärkt. Fräscht rum, pool på taket och nära till metron. Följande restauranger avhandlades, vissa bättre än andra:

Sesamo, Sant Antoni Abat, El Raval - avsmakningsmenyn var okej, inget man hoppar högt över, dock är deras utbud av gindrinkar enormt, gintonic med rosmarin är numera en favorit.

Gintonic @Sesamo.

Gratinerade gröna tomater @Sesamo.

El Quim de la Boqueria, del Mercat de La Boqueria, Rambles - oj, oj, oj, låt er inte avskräckas av trängseln och den något aggressiva approachen du behöver ha för att komma över två platser vid baren. Det är värt väntan och de arga kommentarerna när du hugger stolarna framför näsan på sura fransmän för maten är underbar och personalen mycket tillmötesgående. Jag var där för en lördag lunch. Räkna med att folk har tid att sitta lite längre. Våra bargrannar hann avverka tre flaskor cava under den tiden vi satt där. Ta det lugnt, låt dig inte stressas och var inte rädd för att backa på de bästa rätterna.
 

Friterad kronärtskocka @El Quim.

Ansjovisar @El Quim.

La Cuina d'en Garriga,  C/ Consell de Cent nº 308 - detta ställe ramlade vi över efter ett misslyckat försök att boka bord på ett annat ställe en lördagkväll. Många restauranger tar inte bokningar på helgen. På dagen en liten matbutik, på kvällen, en underbar liten restaurang. Gästerna var mestadels lokalbefolkning, vi var definitivt de enda turisterna. Vilket passade oss utmärkt. Då oktober är säsong för sötpotatis serverades självklart detta på klassiskt Catalanskt sätt: bakad med créme fraich, gräslök och tryffel. Herregud, man kan få cravings för mindre...

Butiken.

Bakad sötpotatis med tryffel @La Cuina.

Körv.

Buffelmozzarella och persika.

Mer körv.

Och så lite ost.

El Vaso de Oro, Carrer Balboa 6, Barceloneta - detta måste vara Barcelonas smalaste restaurang. Du tränger dig in bakom någon av gästerna som står och intar sin mat vid baren genom en av de många dörrarna som löper utmed husets hela fasad. Här finns inget annat kösystem än att du väljer en person, ställer dig bakom denne och väntar, och väntar, och väntar...tills denne är färdig. Byt inte person, "plötsligt händer det" händer aldrig här. Ha tålamod. Maten är enkel och rakt på. Inget överflödigt fix. Peka, skrik och vinka. Och glöm för guds skull inte att beställa deras egna öl som de brygger i sitt eget bryggeri. Gåslevern - is to die for!

Blandat gott @El Vaso.

Torkad lax.

Baren.

Cerveceria Catalana, C/ Mallorca 236 - denna restaurang körde vi på rekommendation från en spanjor. Hade vi vetat bättre hade vi valt något annat. Tror nog att halva Stureplan var där. Har aldrig sett så många svenska brats och wannabees på ett och samma ställe. Herregud vilken hype för ingenting. Maten var något sånär billig men kvalitén var definitivt inte som de andra ställena. Grejen verkar vara att beställa en flaska cava och stå och hänga utanför restaurangen på gatan med sina polare och agera cool skandinav i väntan (2 timmar) på bord. Gå inte dit.

Bläckfisk.

Don't ask.

Efter fyra nätter i Barcelona är jag numera ännu mer övertygad om cavans förträfflighet som dryck till maten. Ölen var okej men cavan var riktigt, riktigt bra. Det blir nog en importlåda cava till våren. Så, kommer jag att åka tillbaka? Barcelona är ett tacksamt alternativ som är någorlunda lättillgängligt från Sverige, men om sanningen ska fram är jag nog mer av ett Paris eller Berlin-fan. Det är något med känslan, kan inte sätta fingret på vad, men något är det som får mig att föredra snorkiga fransmän och nedrivna murar. Vi får se.

Frukost.

Istället för vatten.