 |
| T = 25 min snabbare än hon där bredvid. |
Då jag under Göteborgsvarvet ådrog mig ett överansträngt knä, och som jag veckorna efter varvet ignorerade och körde på som vanligt med i spåret, och som sedan lade av fullkomligt när jag var i Indonesien, har jag inte kunnat träna ordentligt på nästan tre månader. Dagens Midnattslopp var en chansning, det fick bära eller brista, håller det inte kliver jag av. Det höll! Men oj vad långsamt det gick. Inte för att jag inte orkade utan för att jag var feg. Sista två kilometrarna vågade jag ta ut löpsteget och verkligen springa. Då gick det fort, men...jag slutade på dryga 15 minuter långsammare än vanligt. Vinnarskallen får sig en påminnelse om dödligheten då och då. Det svider.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar