 |
Färdigklädd gran. Brasa. Ett glas rött. |
"-Du som är så julig!"
Detta eviga missförstånd. Bara för att jag älskar att laga mat och plikttroget slår in julklapparna i lite extraordinära papper varje år betyder det inte att jag välkomnar julen. Inte alls. Tvärtom. Det är ett sätt att göra den uthärdlig. Hålla sig konstant sysselsatt i fyra veckor är min enda räddning. Visst, som alla andra barn älskade jag att få julklappar och titta på Kalle. Men någonstans där i 14 årsåldern förlorade den liksom sin glans. Något år senare gick föräldrarna skilda vägar. Då förlorade den definitivt hela sin glans och övergick istället till att vara en blöt filt av dåligt samvete som kröp över en i slutet av året. Varje år. Ytterligare några år senare gick mamma bort i cancer. Diagnos några dagar innan jul. 36 dagar senare somnade hon in. Jag skriver 'somnade' eftersom ingen troligtvis vill veta hur det egentligen var. Hur döden verkligen ter sig. Som sagt. Julen är för mig inget. Absolut ingenting. Peter Habers episka vrål "-Dö för helvete tomtejävel!" i "
Tomten är far till alla barnen" passar alldeles utmärkt här.
Så vad var då skillnaden denna jul? Jo, för första gången fick jag "fira" den tillsammans med min man i all vår "ensamhet" i en liten stuga i fjällen. En helt underbar jul. På alla sätt och vis. Tyvärr familj, släkt, vänner. Det är så här jag vill ha det. Ni är välkomna att göra mig sällskap på en bräda i backen. Äta pannkaka till jullunch och kombinera denna underbara rätt med en Jäger och en stor stark. Slutligen ta brädan under armen. Gå hem till stugan, korka upp champagnen och vänta på att bastun skall bli varm. Somna framför en öppen eld och sova hur länge man vill på Juldagen. Jag har åter hittat hem.
 |
Underbart. |
 |
Gott om snö. Till att börja med. |
 |
Härligt. |
 |
Snöstormen Dagmar. |
 |
Sitter helst på brädan i solen. |
 |
Gött. |
 |
Dr Sofi med Dr Zipe. |
 |
Jullunchen. Jägern redan slut. |
 |
After-ski. |
 |
Brasa att somna framför. |