Snöstorm i New York

Snöstormsutstyrsel. New York i Oktober.

Som tröst för ihärdigt resande under hösten och ingen egentlig semester i somras gjorde jag ett stopp över helgen i New York på väg hem från Las Vegas. Mannen flög in från Stockholm och landade i stort sett samtidigt som jag själv på Newark. Med en medlidsam blick mötte jag honom vid bagagebandet i tron att stackarn haft en jobbig långflygning via Oslo. Inte då. Han hade blivit uppgraderad i Oslo och flugit Business. Tre-rätters, champagne och chans att sova. Ursäkta. Men vem har guldkort i det här förhållandet? Inte mannen som blev uppgraderad i alla fall.

Boende i New York. Inte kul. Denna gång blev det verkligen ett lågvattenmärke. Chelsea Star Hotel. Don't go there! Hotellet var till och med sämre än det hostel jag bodde på första gången jag var i NY som student. Chelsea Hostel. Läget var dock utmärkt på 30th Street och vi fick trösta oss med att pengarna vi sparade in på boendet kunde läggas på god mat. Som vanligt bjöd New York på utmärkt mat. Denna gång från The Spotted Pig* (som alltid), Ed's Lobster Bar, Rough Tomate*, Spice Market, The Breslin*, Taco Taco, Obika, Momofuku Noodle Bar och Momofuku Ssäm Bar. NY bjöd även på underbara Ginger Margaritas och en SNÖSTORM. Manhattan stängde under knappt ett dygn och vi fick plaska runt i 15cm snöslask. Kul såhär i efterhand men att komma från 30 grader varmt i Nevada till snöstorm i New York var inte lika kul där och då. Speciellt inte när sneakers var de varmaste skodon som nedpackats inför resan. 400 dollar fattigare, två par vinterkängor, två mössor och två paraplyer rikare var vi good-to-go igen. Löprundan genom Central Park morgonen efter snöstormen var dock hänförande vacker med all snö, även om lite väl många träd och grenar gått åt i stormen.

Banoffee Pie @The Spotted Pig.

Maine Lobster @Ed's Lobster Bar.

Bläckfisk @Ed's Lobster Bar.

Rökt Mozzarella till frukost
@Obika.

Svinstark Kimchi
@Momofuku Noodle Bar.

5 min in i snöstormen -
lyckligt ovetande att det
skulle fortsätta i nästan 1 dygn. 

iPad2. Check!

Las Vegas

Vegas.

Las Vegas, Nevada, USA. Varför åkte jag någonsin hit? Jo, för deltagande i Technology Services World 2011 som anordnas årligen av den amerikanska organisation som heter TSIA. Risken är stor att jag inte kommer att besöka Vegas igen (om nu inte en annan konferens tar mig dit). Det finns huvudsakligen två orsaker till detta. (1) Flygresan Arlanda-Chicago i ekonomiklass och sedan vidare 4 timmar inrikes tillsammans med 200 exalterade amerikaner. (2) Det finns verkligen ingen substans i denna stad. Fascinerande i sig, ja. Men allvarligt. Jag tröttnade efter en kväll. Det var inte ens kul att spela. Dessutom gav min mage mig fingret redan efter ett par dagars ätande i Vegas-anda. Fett. Fett. Fett. Dock fanns det några ljuspunkter. Hotellpoolen. Gymmet. Konferensen. Mon Ami Gabi. Golfbanorna.

Dagens Vegas-tips! Be ALLTID om en uppgradering till ett bättre rum på hotellet. Oftast kan de ordna så att du hamnar högt upp och med en skaplig utsikt. Frågar du inte så hamnar du garanterat på garageplanet med utsikt över hotellets soprum. Där hamnade min chef. Jag hamnade 17 våningar upp. Humor.

Reser man mycket behöver man något att göra för att skapa sig rutiner. Risken är annars att man hamnar i hotelldöden. Hotelldöden innebär att man dricker ohälsosamma mängder öl, samlar fett i artärerna genom att inta hotellföda och slutligen blir man totalt förslappad av att zappa på fjärrkontrollen, liggandes i en obekväm hotellsäng, vars madrass är avsedd för överviktiga medelålders män, som dessutom lämnat suspekta fläckar som minne på väggarna. Jag styrketränar och spelar golf för att slippa detta. Dessutom hjälper det mot jetlagen. Melatonin hjälper också mot jetlag och är man i USA köper man det i en vanlig drugstore. I Sverige är det receptbelagt.

Wolf Course @Paiute Golf Club Resort. 

Franskt @Mon Ami Gabi.

Cosmopolitan Hotel.

Mitt Mirage.